Amanda var inte på något vidare humör då jag kom för att hämta henne på Masken idag. I normala fall springer hon i full fart mot grinden (de är i princip alltid ute) och skriker “Mamma kommer!”. Hon ser till att alla, fröknar som barn, förstår att det är just hennes mamma som kommit. Idag började hon dock gråta då hon såg mig. Ganska snart stod det klart varför, barnen var precis på väg in för det var dax för mellanmål. “Lill ha mål” fick Amanda fram mellan tårarna, sedan borrade hon in sitt ansikte i Felices hals för att få tröst. Sötnosen. Jag lovade att det fanns mellanmål hemma också och sedan fick jag bära två ungar till bilen. Tur att man är stark som en oxe. Väl hemma deklarerade Amanda att hon skulle ha mjölk och toastie. Mjölk och toastie coming right up! Medan Amanda mumsade på rostmacka med “boulle (=smör) å oooooost” så drack Felice lite välling. Jag lämnade tjejerna en stund för att kolla en annons på Blocket. Plötsligt hör jag Amanda “Åh nej! Mamma kom! Bebisen!” Med andan i halsen och allsjöns tankar i skallen sprang jag ut i köket. Där satt Felice med vällingflaskan i handen och skvätte kvarvarande välling åt höger och vänster. Jag som var övertygad om att jag lämnat den utom räckhåll för henne. Vad skulle jag göra utan Amanda? Jag är dock övertygad om att Felice så fort hon kan prata kommer att kalla henne för skvallerbytta.
Amanda hittade “daddas” tröja på badrumsgolvet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar