Och allting blir glass…

Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land, detta land är ett regn och en pöl
Över den pölen går pojkarnas båtar ibland, och dom glider så fint utan köl
Där går en flicka, som samlar på stenar, hon har en miljon
Kungen av träd sitter stilla bland grenar i trädkungens tron
Där går en pojke som skrattar åt snö
Där går en flicka som gjorde en ö av femton kuddar
Där går en pojke och allting blir glass som han snuddar
Alla är barn och dom tillhör det gåtfulla folket

Amandas största passion i livet är utan tvekan glass. Hon pratar om glass, hon drömmer om glass, hon fantiserar om glass, hon lever glass. Just nu är det väldigt mycket låtsaslekar här hemma och alla handlar om glass. Hon tar tag i någon liten pryl och så plötsligt är denna pryl glass och jag ska smaka. Och varje gång ska man ta sig för munnen och säga “Oh så kallt!”. Man kan också få köpa glass av henne då hon har små glasskiosker här och där. Alla glassar är gula och alla kostar “En åttifyra”. Ganska charmigt, i alla fall de första tvåhundra gångerna. Saker som “Mamma är mätt, jag orkar inte mer glass” biter inte på henne. “Vassgo!” så kommer nästa glass. Det är bara att låtsas äta och njuta och så inte glömma att glassen är kall och att det måste påpekas varenda gång. Fantasi ska uppmuntras så det är bara att gilla läget.

Just nu ligger Amanda på golvet och pratar med sig själv “Vad heter du?”, “Elis”, “Jahaaaa”. “Vad heter du?”, “Viggo”, “Jahaaaa” osv. Jag tror snart vi är igenom hela dagisgänget. Och nu håller de visst på och bygger hus som det låter :-)