Goda grannar

Efter tre år i relativ ensamhet här i Kolartorp så verkar det nu som om vi fått lite trevliga människor i vår egen ålder på gatan. Det bor en hel del trevligt folk häromkring men alla är ju så förskräckligt gamla. Vi har bara väntat på att flera av dem ska ge upp det hårda villalivet och flytta till lägenhet så att det kan bli lite lägre medelålder på gatan. Nu verkar våra böner ha blivit hörda för nu bor plötsligt två yngre par på vår lilla del av gatan och båda paren har barn som är hyffsat jämngamla med våra. Idag har vi varit ute på promenad, jag, Kajsa och Maria. Kajsa har dottern Thilda 4 år och sonen Oliver 3 månader. Maria har lille Moltas 4 månader. Vi tog en timmeslång promenad i Kolartorpskogarna innan jag och Kajsa bänkade oss i vårt kök och inmundigade lite fika. Maria hade tyvärr andra planer för eftermiddagen och kunde inte joina oss. Men nästa gång.

Jag är så glad att det flyttat in lite yngre människor här, både för egen del men ffa för Amanda och Felice. Tänk så kul de ska ha då de leker Burken i Guns och Rogers häck eller kurragömma bland “Observatoriemannens” fruktträd. Precis som då jag själv var liten. Äntligen! Vi har länge varit oroliga för att vi ska vara de enda unga människorna i detta pensionärsområde men nu verkar vindarna vända. Heja, heja! Hoppas fler gamfolk rör på sig snart! Dock kan Gun och Roger få bo kvar, de är så rara och trevliga och dessutom så ska varje villaidyll innehålla ett äldre par som gläds åt barnens framfart och som bjuder påskkäringarna på mycket godis!