Stora damen

Lilla Felice har gått och blivit stora damen. Igår var det dax för vaggpremiär. Hon har hittills sovit mellan oss i sängen, men jag har länge misstänkt att hon kanske störs av våra rörelser och att det är därför hon vaknat titt som tätt vissa nätter. Spjälsängen är upptagen eftersom Amanda får krypa ner i den de nätter hon kommer in till oss (vilket är i princip varje natt sedan en tid tillbaka), men vaggan har väntat på Felice. Dock har det saknats en skruv och det var ju inte så svårt att fixa förstås, bara man kom sig för. Så igår skulle det premiärsovas i vaggan. Första försöket till placering i vaggan renderade ljudliga protester, bara att börja om med sövning och sedan ny placering i vaggan. Succé! Konstigt kändes det att inte höra de små snusande andetagen alldeles intill örat och jag hade riktigt svårt att sova. Till slut tog dock tröttheten överhand och knappt tre timmar passerade tills det hördes ett välbekant snyftande från vaggan. Tre timmar är väl bättre än tre minuter, även om det hade behövts några fler timmar för mig. Felicen fick komma upp i sängen igen och efter lite nattamat somnade hon om med huvudet i min armhåla, där hon sover som allra bäst. Hon fortsatte natten med att vakna någon gång i timmen ungefär, precis som hon brukar fram emot småtimmarna. Om någon hade talat om för mig för fem år sedan att jag under flera år skulle få vakna otaliga gånger varje natt så hade jag sagt att det kommer inte att inträffa, då hamnar jag på psyket. Men där ser man, det går alldeles utmärkt utan psykvård. Jag skulle inte vilja kalla mig utvilad men viss energi finns till annat än att andas och överleva. Nytt vaggförsök ikväll igen!

Det har varit mycket ledsamt på Felice-fronten sista veckan. Tredagarsfeber och lätt snuvig näsa kunde förstås vara bidragande orsaker, men var det hela sanningen? Nej, skulle det visa sig. Höger överkäkes framtand är på väg att se dagens ljus vilken dag som helst. Med Amanda märkte vi aldrig av tandperioder, hon var ganska glad och nöjd hela tiden. Annat är det med Felice, hon visar tydligt att det är något på G. Lilla skruttan, hon skulle verkligen behöva en lugn period nu där hon får äta upp sig lite och vara nöjd. Jag antar att det där skuttet på kurvan som jag hoppats på är ett minne blott efter senaste veckans matvägran… Vi får se på fredag då det är 8-månaders kontroll på BVC.