12/8 Pest eller kolera?

Trots att meteorologerna inte riktigt prickat mitt i hittills så litade vi ändå på deras prognos för dagen: molnigt och tidvis regn. Vad göra? Sitta inne i en liten stuga på Fårö eller bege oss ut på tur i ett mindre gynnsamt väder? Pest eller kolera? Det blev kolera.

In med pick och pack och iväg söderut. Första stoppet blev på engelska kolerakyrkogården på södra Fårö. Här ligger ett 20-tal engelska örlogsmän begravda. Tanken var att de i mitten av 1800-talet skulle delta i ryska vinterkriget, men koleran hade andra planer. Och så hamnade de på Fårö istället, och där blev de kvar. Öde som öde, och platsen är i alla fall vacker.

Från kolera till sagans värld. Vi hamnade i Visby kring lunchtid och det är verkligen en helt underbar stad. Det känns precis som att promenera omkring i en Astrid Lindgren saga och man bara väntar på att Pippi ska komma ridande på Lilla Gubben eller att Bröderna Lejonhjärta ska komma promenerande längs gatorna insvepta i sina caper. Jag kan aldrig få nog av Visby. Och så här lite utanför säsongen (veckan efter Medeltidsveckan) så var det än bättre, gatorna i princip för oss själva.

 

 

 

 

 

Amanda hade riktigt skoj med alla “Bä bä” som stod utspridda på gatorna. Man kunde ju rida på dem!

Felice njöt även hon av en promenad på stadens gator, även om ögoninfektionen vi drog på oss innan avresan fortfarande gjorde tillvaron lite besvärlig.

Tjejligan i Visby

Jag älskar ju som bekant roliga skyltar av alla de slag. Ovan är Visbys bidrag i kategorin.

Efter att ha promenerat runt staden åtminstone ett halvt varv (det går inte så fort då Amanda ska gå själv) så protesterade våra magar högljutt. Till slut fann vi en uteservering där vi kunde parkera hundarna strax intill bordet och där det fanns mat för alla i sällskapet. Amanda fick välja själv från barnmenyn och valet föll naturligtvis på pizza! Hon verkar ha ärvt våra gener där. Sean skulle kunna äta pizza åtta dagar i veckan och jag var åtminstone som liten alldeles tokig i pizza. På menyn stod det “Minipizza” men det var ingen direkt korrekt beskrivning av det som senare serverades. Tur att det finns möjlighet till Doggy bag. Sean ångrade snabbt sitt val av pasta och beslöt att vi skulle äta på denna restaurang igen innan hemfärd, för godare pizza hade han sällan ätit. Och om Amanda är nöjd och Sean är nöjd, ja då är även jag det. Även om min pasta var aningens tråkig.

Förutom pizza så är Amanda även väldigt förtjust i glass, om det nu undgått någon. Så vad passade då bättre än att testa Visbys egna glass? Amandas mormor och morfar hade varit så vänliga att förse henne med egna glasspengar och också en plånbok att stoppa pengarna i. Alldeles salig fick hon själv hålla i plånboken och betala i glasskassan. Jag valde dock glassorter (någon rättighet måste man väl ha som mamma): belgisk choklad och cocos. Mmmmm……

Innan vi satte oss i bilen igen så hittade vi en fantastiskt fin lekpark och göra av med lite energi i. “Hästarnas dal” hette den och innehållet gjorde skäl för namnet.

 

 

 

 

 

 

 

 

Förutom hästar så fanns det en rutschkana i parken, vilket Amanda snabbt upptäckte. Sedan åkte hon både en och två och tjugotre gånger. Först som ett vanligt litet barn och sedan på tvären och magen och huvudet och på lite andra omöjliga sätt…

Vi träffade en dagiskompis till Amanda på väg hem. De bodde lite söder om Klintehamn. Jag tror inte att Amanda riktigt kände igen dem, men de går också på en annan avdelning.

Dagens enda missöde var det faktum att jag åkte till Visby med en cardigan och hem utan. Någonstans på ett betongfår försvann den. Sean sprang som en sann hjälte tillbaka för att leta efter den, men förgäves. Jag har lite svårt att tro att det var fåret som behövde värma sig utan misstänker att någon oärlig liten filur tyckte att en militärgrön cardigan skulle sitta fint. Ja, ja, man ska inte gråta över spilld mjölk eller förlorade koftor, så det gjorde jag inte heller. Hoppas bara att den passade, för det gjorde den på mig.

Vädret då? Naturligtvis hade meteorologerna fel även denna dag. Solen sken hela dagen och det enda regn vi fick var sjutton droppar då vi satt på uteserveringen och åt. Ja, fram till sen kväll då eftersom det sedan var favorit i repris med spöregn, åska och en livrädd Ilia.