Flera dagar hade vi talat om att gå till den närliggande campingen och spela minigolf, men det hade inte blivit av. Idag var dagen D, nu skulle här spelas minigolf! Himlen var oroväckande grå och det blåste småspik, men vi tänkte inte låta oss skrämmas. Väl framme vid campingen möttes vi av den trevliga överraskningen att det var 50% på allt eftersom det var sista dagen de hade öppet för säsongen. Sicken tur att vi kämpat oss ut i blåsten då. Vi köpte lite godis i kiosken för att ha som muta för Amanda medan vi spelade minigolf (ansvariga föräldrar, va?). Jag totalkrossade Sean och vann med en hel massa slag! Jag är GRYM på minigolf! (eller så är Sean ganska dålig…).
I samma stund som vi slog i bollarna i det sista hålet (läs: jag gjorde hole-in-one medan Sean fuskade och fick stoppa i sin boll med handen) så öppnade himlen sig. Vi tog vår tillflykt till en veranda under tak och med livet som insats sprang jag sedan till kiosken och köpte glass. Äntligen var det läge att testa Ben&Jerry’s sandwich. Hade varit lite sugen på den tidigare, men helt ärligt 25 spänn för en liten glass är inte särskilt lockande. Nu var det halva priset, och så långt kunde jag sträcka mig. God var den, men 25:- är den knappast värd.
Regnet lugnade sig ganska snart och vi började stega hemåt igen. Vi tog vägen över stranden och då var det dax igen. Regnet fullkomligt öste ner och vi såg ut som dränkta råttor då vi äntligen var framme vid huset. Hundarna var dock lyckliga som få eftersom de fått springa omkring som stollar över hela stranden.
Eftersom vädret plötsligt verkade stämma med meteorologernas spådomar så beslutade vi oss för att göra ännu en biltur och hitta en mysig restaurang. Vi hade hunnit ungefär till Fårösund (dvs knappt 18 km) då himlen återigen var blå. Meteorologerna kan vara ursäktade, det kan knappast vara lätt att avgöra vädret på denna ö.
Vi hamnade i Visby igen, det fanns liksom ingen restaurang som såg tillräckligt inbjudande ut på vägen. Men som jag skrivit tidigare så får jag aldrig nog av Visby, så det var inget dåligt beslut. Vi promenerade en stund i staden och då slog det mig: det finns mer stockrosor än rosor i Visby. Visby ska ju vara rosornas stad, men det kanske är ros som ros som gäller.
I ett mycket lugnt kvarter fann jag så min framtida bostad. Visbys äldsta hus (enligt uppgift). 14 kvadratmeter, dryga 60 kvadratmeter tomt med ringmuren som tomtgräns. Prislappen? 1,5 miljoner. Som hittat! Undrar just om det finns något grannhus till salu så att man kan få två? Å andra sidan så är det ju så spatiöst att det räcker bra som det är.
Då färjan korsat Fårösund ett par timmar senare insåg vi att det ganska snart skulle vara dax för solnedgång. Vi hade flera kvällar talat om att åka till öns västra sida för att se på solnedgången. De vackra färgerna på himlen vittnade till och med från vårt läge på ön om att solnedgångarna på Fårö med all sannolikhet skulle vara magnifika. Så vi tog helt enkelt en omväg via västkusten och fick bevittna en helt underbar solnedgång. Prego!
Vi hann hem precis i tid för att bevittna Usain Bolts världsrekord på 100 meter, snudd på lika häftigt som solnedgången.
Det är inte utan att man får lite längtan i blicken. Helgumannen ligger fantastiskt vackert, men jag har inte sett det i nattljus. Du kommer säkert ihåg att vi varit där tillsammans när ni var hos mej i Hellvi för många år sedan. Silverhättan 1 (ett av de vackraste små husen i Visby) som ligger innanför ringmuren i Visby har också haft familjen Hallin som hyresgäster.
SvaraRaderaVisst minns jag när vi var i Hellvi och vår tripp till Fårö då. Jag minns oxå huset innanför ringmuren. Vi pratade i tfn med mamma o då sa jag till henne att vi stod utanför det där söta huset som Hallinarna bott i!
SvaraRaderaDet finns en hel del information här som kommer att vara mycket användbar. Tack för att denna.
SvaraRadera