Amandas dag

Amanda har haft en hel del att göra idag. Dels har hon ett evigt projekt att hjälpa mig med hundarna. Så fort de skäller suckar hon djupt eller utbrister “Ååååhhhhh” och springer mot dörren. Därefter hör jag mig själv fast med Amandas röst “Tyyyyyyst! Det räcker!” Idag har jag dessutom varit så less på hundarnas skällande att jag inte valt mina ord så omsorgsfullt. Detta har resulterat i att Amanda numera behärskar uttrycket “Håll käften!”. Smidigt, Sandra.

Hon har också varit så snäll så att hon stoppade om lilla Hedda då hon somnat.

Det har visat sig att Amanda är fullkomligt livrädd för flugor. Det får nog betraktas som suboptimalt då man bor på landet. Och det kan man väl säga att vi gör, i alla fall med Stockholms mått. Jag vet inte hur många gånger idag som hon börjat gallskrika och då jag ropat “Vad är det?” så får hon fram “Läskigt bi!” mellan tårarna. Då jag kommer till hennes räddning säger hon “Mamma taska ut den” och så får jag öppna närmaste fönster och sjasa ut det lilla flygfäet. Så här såg det ut vid lunchen, inte ens då fick Amanda var ifred.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Visst är det lite synd om henne men jag kan inte låta bli att skratta lite åt henne i alla fall.

Felice har inte varit på sitt bästa humör idag. Jag lyckades få henne att somna efter en lång stund i vagnen på tomten. Lycklig var jag och trodde att nu minsann skulle jag hinna fixa lite saker. Det dröjde dock inte lång stund förrän ett välbekant bebisgråt nådde mina öron. Fasen, kunde hon inte ha sovit lite längre? När jag kom ut i trädgården förstod jag varför: