Mysig fredag = fredagsmys

Fredag. Full fart mot helgen. Och full fart mot semester. Idag var nämligen sista arbetsdagen för Sean innan vår semester. På måndag morgon stiger vi på färjan som ska ta oss till Gotland (om den kan hålla sig från närkontakt med andra båtar innan dess förstås). Det ska bli så skönt med ett par veckor tillsammans hela familjen.

Dagen kanske inte nödvändigtvis började så mysigt. Redan igår började jag känna mig irriterad i ena ögat och även Felice började se röd ut i sitt högra öga. Imorse vaknade vi båda med varsitt igenklibbat, knallrött öga. Tacksamt då att Rudans VC har öppenmottagning fem dagar i veckan. Bara att svänga dit, slänga upp mitt frikort på disken och knata in till läkaren. Samma läkare som i måndags lyckades ställa samma diagnos som mig: konjunktivit hos både mig och Felice. Kompletterande recept på Chloromycetin och nu ska hela familjen behandlas, dvs även Sean trots avsaknad av symptom. Risken är annars att det bara snurrar runt mellan oss. Jag kan verkligen förstå att Amanda tröttnat på att bli medicinerad. Salvan svider, kliar och så blir man ett blindstyre en lång stund efter appliceringen. Usch. Ingen hit om man precis ska till att köra bil till exempel. Och definitivt värt att notera att man bör börja att applicera salvan på sina barn innan man sätter den i sina egna ögon. Annars finns uppenbar risk att man behandlar barnens näsor istället för ögon, blind som man är.

Pappa kom från Vitryssland igår och har gjort oss sällskap under dagen. Efter ett litet besök i city åkte vi tillsammans till O’Learys för lite luddag (lunch/middag).

O’Learys kanske inte är världens flashigaste restaurang, men de har trevlig personal, god mat och stora portioner (det sistnämnda viktigast ur Seans synvinkel). Dessutom har de en stor uteservering vilket nästan är ett måste då man har med sig två små barn.

  Amanda var med…

Felice var med…

… och draken var med!

Vi fick vänta en bra stund på maten idag, men vad gjorde väl det. Det är SEMESTER! Amanda fick papper och kritor att roa sig med och vi andra smuttade på lite att dricka. Då maten kom in blev ingen besviken:

Sean hade beställt “Haninge målet”, 250 gram hamburgare vilket han lovade oss att han absolut inte skulle orka äta upp. Men visst överträffade han sig själv och lämnade inget åt gråsparvarna som patrullerade uteserveringen. Jag åt supergod vegoburgare med guacamole och fajitadressing och pappa åt pasta. Amanda smakade två tuggor på Seans monsterburgare men tuggade i övrigt bara i sig pommes. Hon blev tröttare och tröttare och ögonlocken blev tyngre och tyngre.

 

 

 

 

 

Efter en stunds kämpande fick hon ge upp:

Vi var ganska övertygade om att hon skulle vakna till liv då efterrätten serverades: glass med kolasås. Men döm om vår förvåning då hon inte rörde en min. Jag försökte till och med väcka henne genom att stoppa lite glass i munnen på henne. Hon slickade i sig glassen, mumlade lite och somnade om. Tror inte jag sett henne så trött på riktigt länge.

Jag med mina tokirriterade stackars ögon.

Medan Amanda sussade gott i mitt knä drack vi kaffe och pratade. Lagom tills det var dax att åka hemåt vaknade Amanda och var på ett strålande humör, vilket annars är ganska ovanligt då hon bara sovit en kort stund. Tack pappa för en jättegod lunch!

Pappa åkte vidare mot Småland och vi andra åkte hem till den grå trävillan och småpysslade lite. Amanda har nu fått i sig middag, jag och Sean är fortfarande proppmätta. Sean och tjejerna är ute med hundarna och jag sitter här i min ensamhet och njuter av tystnaden. Fredagsmys fick plötsligt en ny innebörd.