Dagarna bara flyger förbi, jag hinner knappt stiga ur sängen innan det är dax att lägga mig igen. Iofs ganska trevligt eftersom jag inte är annat än trött nuförtiden. Har verkligen förstått det där med "trött småbarnsförälder" nu. Med Amanda var vi så otroligt bortskämda, vi kunde knappt förstå vad alla andra föräldrar gnällde över. Men vi förstod att vi hade det bra, tro inget annat. Och vi var inte så naiva att vi trodde att vi skulle få ett lika okomplicerat barn som Amanda igen. I vilket fall som helst så är sömnbristen min ständiga följeslagare och den blågrå ögonskuggan under ögonen går inte att tvätta bort. Tur att de är så söta de små liven....
Det känns knappt som om jag varit hemma sista veckan, och då jag tänker efter så har jag ju nästan inte det heller. Förra söndagen åkte vi till Östersund, tisdag var det hemfärd igen, från Cityterminalen till jobbet, hem sen kväll, hela onsdagen hos Sarah i Kungsängen, torsdagen arbete 15-21, därefter transport av mig själv och tjejerna till mamma, fredagen arbete 8-17 (tjejerna hos mormor), hämtning av tjejer efter jobbet, hem sen kväll, igår arbete 8-17... Puh! Inte undra på att man knappt känner igen sig här hemma.
Idag skulle bli en sådan där välbehövlig dag hemma. Lite slappande, lite städning, lite hundpromenad och lite småpyssel. Så blev det inte. Amanda vaknade 06:40 "Titta TV". Innan Sean hann fundera över att sno fjärrkontrollerna hade jag muttrat fram "Nej Amanda, mamma ska sova". Sean frågade snällt Amanda om de skulle gå ner "Jaaaaaa!" och ett glatt hopp ur sängen, därefter "Mamma sova". Tack! Jag och Felice småslumrade ett par timmar till innan vi klev upp. Knappt hade vi ätit frukost förrän jag föreslog att vi skulle åka till Bauhaus och kika på lite staket, eftersom Sean hade jobbets släp hemma. Sedan förlöpte resten av dagen med Bauhaus-besök såväl i Länna som i Barkarby (naturligtvis hade de inte just precis den storleken på staket som vi skulle ha i närbelägna Länna så vi fick åka till Norrland och handla). Nu har vi i alla fall staket till att hägna in en del av tomten med. Förhoppningsvis ska vi slippa hundspring längs staketet då detta är uppe.
Sean är fortfarande ute i trädgården och fixar. Han håller på med någon vibrationsplatta på jorden. Vet inte om det gör någon större nytta, men ett jäkla liv för den i alla fall. Bra hämnd på grannarna som bilar betong klockan 07:00.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar