Dessa kurvor…

Dax för 6-månaders kontroll på BVC imorse. Amanda var upprymd som bara den. “Lelice åka dock-dock!” ljöd det här hemma hela morgonen. Väl framme vid Handens närsjukhus parkering ville Amanda gå till Rudans VC. “Här vägen!” ropade hon och pekade. Jag förklarade att vi skulle till en annan doktor idag, men Amanda stod kvar och uppmanade mig mycket bestämt “Gå här vägen!”. Till slut fick jag med mig henne mot BVC och då kom hon ihåg att det ju fanns en doktor där också. Och en bra sådan eftersom Felice fick lida lite av sprutorna förra gången medan Amanda slapp! “Lelice ha plåster” konstaterade Amanda samtidigt som hon sprang mot entrén. Vi hann knappt ta av oss skorna så var det dax att kliva in på mät- och vägstationen. Amanda blev lite besviken eftersom hon sett fram emot att få leka i lekrummet. Min tanke var att vi skulle åka lite tidigare så att Amanda skulle få leka en stund, men det stannade just vid en tanke…

Felicen väger idag 6550 gram och är 64,5 cm lång. Och detta är naturligtvis lite för lite om man frågar BVC-sköterskan. Huvudet mäter 43,2 cm i omkrets och är det enda som är “normalt” enligt kurvorna. Egentligen borde det ju då vara för stort eftersom resten av ungen är för liten! Jag förklarade för sköterskan att jag inte kände mig det minsta orolig för henne eftersom det var precis samma med Amanda (tror hon vägde ca 150-200 gram mer och var någon cm längre i denna ålder). Vi diskuterade lite kring vad Felice äter och jag berättade att vi börjat med smakportioner. Eftersom vi nyligen började är vi fortfarande inne på grönsakerna (frukt gillar hon inte särskilt mycket, hon äter hellre potatispuré!!!). Hon äter dessutom gröt 1-2 ggr om dagen och faktiskt ganska stora portioner. Däremellan ammas hon precis så mycket hon själv vill. Felice är nöjd, glad och pigg. Jag är nöjd, glad och ganska pigg (kanske skulle vilja sova lite mer på nätterna om jag fick önska mig något…). Så varför låta kurvorna bestämma hur livet ser ut?? BVC-sköterskan uppmanade till att snabba på med introduktionen av mer protein samt lägga till fett. Ja, ja, sa jag och tänkte att jag gör som jag vill ändå. Ungen har ju till och med valkar på knäna, så det går knappast någon nöd på henne.

Inne hos läkaren kontrollerades greppförmåga och att hon följde saker med blicken. Jag fick tala om att hon jollrade (dadadadad, bjabjabja osv) och så fick hon visa att hon kunde sitta så fint utan stöd. Plus i kanten där. Felice sin vana trogen var extremt mammig och hade inte alls någon lust att bli undersökt av fröken doktor (som för övrigt tuggade tuggummi, vad är det med vårdpersonalen idag???). Ja, och så förstås så diskuterade vi kurvorna… Hon tyckte att vi inte behövde göra någon provtagning. I nuläget, lade hon till. Provtagning? För vadå? Dvärgväxt? Jag är så trött på dessa kurvor. Då man gått en liten kurs på 5,5 år så måste man väl kunna göra mer än att läsa av en kurva? Det klarar jag nämligen själv hemma.

Nästa besök är om 1,5 månad men jag har fått noga instruktioner om att jag måste komma förbi och väga henne någon gång däremellan. Visst, visst, whatever.

Amanda ville inte alls lämna BVC. “Nu leka” sa hon och sprang ut till alla leksakerna i väntrummet. Nu blir det krig, tänkte jag. Vi hade nämligen lite bråttom till dagis och det fanns ingen tid att leka. Amandas första dag på Masken var igår och hon hade haft jättekul. Visst var hon lite tveksam först, en massa nya barn och en ny fröken. Det hade dock snabbt gått över och igår kväll talade hon om namnen på flera av de nya barnen (alla pojkar, nu är Amanda, Nelly och Fanny ensamma tjejer på Masken!). Jag förklarade för Amanda att vi var tvungna att åka till Masken eftersom Jenny (favoritfröken) väntade. “Jaaa! Åka Masken igen!” skrek Amanda, störtade ut till skorna och sedan skutt iväg till bilen. Det gick ju smidigt.

Nu är Amanda lämnad på Masken, hundarna promenerade, Felice utsövd, grötmatad, ammad och leker för första gången i hoppgungan. Succé än så länge! Får se hur länge det varar.

Felice med napp, en mycket ovanlig syn