Jag läste härom dagen i en blogg att den gravida bloggerskan tyckte att det kanske skulle vara bra med ett "kräk-barn" så att hon skulle få användning för alla bebiskläderna. Ja Du, att man ens funderar över detta tyder på viss ointelligens eller i alla fall brist på inlevelseförmåga. Vi är inne på vårt andra kräkbarn och det är allt annat än angenämt. Barnen i sig är förstås trevliga och jag har inget emot det de äter. Problemet uppstår när de precis (eller mindre precis) har ätit. Då är det bara att vänta för ganska snart kommer en del av det nyss intagna tillbaka upp. Ibland får man en förvarning i form av en ljudlig rap, ibland finns inga varningssignaler att tolka. Och visst får man användning av bebiskläder. Massor med bebiskläder. Men nu är det så att bebiskräket inte bara stannar på bebisens kläder. Nej, det hamnar på andra ställen också. Till exempel på den som för tillfället håller i bebisen. Jag har konstant kräkfläckar på mina tröjor. Det spelar ingen roll hur noga man är med att försöka ha en kräktrasa till hands, kräket hamnar på kläderna i alla fall. Och eftersom jag inte har en obegränsad uppsättning amningströjor så kan jag inte byta tröja så fort jag får lite bebiskräk på mig. Tur att bebisar som helammas inte har illaluktande kräk i samma utsträckning som tilläggsmatade...
Förutom nedkräkta tröjor så ligger även soffor och andra möbler i riskzonen. Skönt att kunna använda det som en ursäkt för att man har en ful gammal soffa i TV-rummet (något positivt trots allt!). Sedan sex månader tillbaka sover jag också på dubbla handdukar av samma anledning.
När bebisarna börjar äta annat än bröstmjölk så brukar kräkningarna avta lite. Mat med mer fast konsistens ligger lättare kvar i magsäcken. Men det är en gradvis övergång till kräkstopp vilket innebär att man en tid framöver får inte bara bröstmjölkskräk på de fina bebiskläderna, utan även annan mer färgglad föda. Alla småbarnsföräldrar vet nog hur lätt det är att få bort morotspuré och blåbärspuré från pastellfärgade bodysar med dansande elefanter...
Så Du som funderat över att en kräk-bebis vore bra för att få användning för bebiskläderna i större utsträckning: tänk om! Det går alldeles utmärkt att byta på bebisen flera gånger om dagen
utan att kläderna är nedkräkta.
Många saker kommer jag att sakna från bebistiden, men detta är definitivt inte en av dem!
Amanda som liten kräk-bebis
Bläh nä detta är inget jag saknar direkt heller. Mathilda var en kräkbebis och jag kan säga det var skönt att Emma inte var det!
SvaraRaderaPreciiis när man bytt kläder på henne, står i dörren och ska i väg på kalas....kräk igen....
Vi var rätt förskonade från detta, Ebba var bara kräkbebis i korta perioder. Men trots det känner jag att det är rätt korkat att ens tänka i såna banor, man får ju byta kläder titt som tätt på småttingar ändå (och på mamman). På Ebba satt blöjorna ibland rätt konstigt och då gick det åt kläder ändå liksom...
SvaraRadera//Annika
Jag tyckte väl att Felice var väldigt lik Amanda tills jag såg att det faktiskt var en bild på just Amanda. Håller med dej om att man undrar vilken blivande förälder (just omogen) bara kan tänka på att få användning för alla kläder. Man slutar aldrig upp att förvånas. Barn är inga dockor - i det här fallet hade det kanske varit bättre med en docka att leka med, tror din moster
SvaraRadera