Vår lilla trädgård har enda sedan vi flyttade in här varit tillhåll för ett gäng paddor. Rent generellt är Kolartorp paddtätt men vår trädgård verkar ha något alldeles speciellt som paddorna gillar. När vi renoverade för fullt fanns det ofta lite bråte och annat som de kunde gömma sig under och då kunde man kanske förstå att de tyckte om att vara hos oss. Ett tag roade jag mig med att samla ihop paddor som jag hittade och gick därefter och lämnade dem i en närliggande bäck. Men likt en envis boomerang kom de tillbaka. Så jag tröttnade på paddsamlandet och lät dem hållas. I och med dräneringen så trodde vi nog att vi sett det sista av paddor i vår trädgård, men ack så fel vi hade. Samtidigt som grävarna flyttade ut så flyttade paddorna tillbaka in. I min trädgårdsbok står det att en padda i trädgården är något att vara glad över. Tydligen äter de en del skadedjur och gör på så sätt nytta. Varför har jag då sådant problem med paddorna? Dels har de en hemsk effekt på stackars hundar som slickar lite på dem (läs salivering en masse och kräkningar) och dels så kommer de enbart ut efter solens nedgång vilket gör att man inte ser dem i mörkret och riskerar att kliva på dem. Är det något jag avskyr så är det att bli överraskad av saker kring mina fötter (av den anledningen anser jag att ormar inte har något existensberättigande i naturen). Och att bli överraskad i mörkret är värre än värst!
urk...vidrigt!!!!!
SvaraRaderaGillar inte heller slingriga, slabbiga saker kring fötterna.