Mamma (och pappa) vet bäst

Precis hemkommen från läkarbesöket där hela familjen skulle provtas från svalget. Amanda var inte riktigt lika uppåt inför detta besök hos “dockdock” som hon brukar. Redan på Masken informerade hon mig om att hon inte vill ha någon spruta i benet. Jag lovade dyrt och heligt att det inte skulle bli några sprutor den här gången, att det skulle gå jättefort och framförallt att det inte skulle göra ont. Amanda följde med ut till bilen och på väg till vårdcentralen lät hon meddela att det var OK om Felice fick en spruta i benet :-)

Väl framme på Rudans VC hann vi med lite övningar i att gapa och sträcka ut tungan innan det var vår tur. Amanda fick svara på vad lillasyster hette och svarade stolt “Vellisen Douglas”. En sköterska följde med in på rummet och vi hade knappt hunnit in förrän hon sa att vi skulle börja med Amanda. Jag och Sean hade tänkt föreslå att Sean skulle få vara först i kön så att Amanda fick se att det inte var någon fara. Mycket riktigt protesterade hon vilt då hon sattes i Seans knä och då topsen närmade sig henne. Både jag och läkaren frågade då om vi inte kunde låta Sean börja istället eftersom Amanda blev så rädd. Jag förklarade också att det förra gången var nålar inblandade och en 2,5 åring har liiite svårt att skilja på de olika provtagningsinstrumenten. Sköterskan suckade och sa att vi visst kunde göra på vårt sätt, men det skulle ändå inte hjälpa. Hon hade erfarenhet och hon visste att det alltid var bäst att börja med barnen. Men, men, om vi insisterade så kunde vi visst börja med Sean, dock påpekade hon på nytt att Amanda inte skulle låta oss provta henne oavsett vem som var först. Gissa vem som fick rätt? Inte var det sköterskan i alla fall. Så fort Amanda fick se att Sean inte reagerade över provtagningen så ville hon också vara med. Gapade stort, ut med tungan och så vips så var det klart. Kan hända att hon fick tag i tungspateln lite mot slutet men på det stora hela var hon så duktig. Vi vet hur hon fungerar, om hon får se någon annan göra något utan att blinka så vill hon också prova. Men om man försöker att våldföra sig på henne utan att hon vet vad som är på gång, så blir hon tokig. Hon är faktiskt jätteduktig för att vara så liten, men hon kräver lugn och ro samt förklaringar. Varför kan inte gamla sjuksyrror lyssna på föräldrarna? Ja, ja, nu blev det ju som vi ville i alla fall. Felice hade inte mycket val. Hon blev placerad i knät och fick ett prov taget under vilda protester. Då hon var färdig kom Amanda fram till henne: “Braaaa Vellisen. Det va inte faaaligt. Sååå.” och så gav hon Felice en puss i pannan och en stor kram. Bästa syrran! Jag som trott att jag skulle klara mig undan provtagning fick en tops i halsen jag med. Och om de inte hittar Streptokocker på Sean, Amanda eller Felice så måste hundarna provtas. Hmmm… Tur att man är veterinär, för tre svagodlingar på hundar (inklusive lugnande preparat vilket är ett måste) är inte gratis.

Amandas klistermärke som hon valde hos “dockdock”