En era går i graven

Den 21 september 2009. Lite av en sorgens dag för mig. Idag går nämligen flyttlasset från Fajansstigen 48, mitt hem åren 1985-1999 och därmed ett hus som ligger mig mycket, mycket varmt om hjärtat. Jag har haft så många roliga stunder i detta hus och varenda vrå är proppfull med minnen. Jag minns fortfarande första gången jag var i huset. Jag minns de vita tapeterna med blå hjärtan i det minsta sovrummet, jag minns att de hade en sådan där liten plug-in nattlampa för barn i ett eluttag och jag hoppades att de skulle glömma att ta med sig den då de flyttade. Det gjorde de inte. Men det gick bra ändå. Rummet med de vita tapeterna med blå hjärtan blev mammas sovrum och jag fick rummet intill. Från början med blå heltäckningsmatta och rosa tapeter med små, små vita prickar. Chribbe fick det största sovrummet som hade dörr till balkongen, och där sattes likadana tapeter upp, fast med blå bakgrund. Jag minns första natten i huset. Jag kunde inte sova hur jag än försökte. Det var spännande och konstigt i en svindlande kombination som gjorde att hjärnan gick på högvarv. Mamma sa att det inte var så konstigt att jag inte kunde sova denna första natt och därefter kunde jag slappna av. Sömnen skulle alltså återinfinna sig framöver.

I november samma år flyttade Daisy in i huset. En underbar Golden retriever som blev min bästa vän i drygt 11 år framöver. Hon var verkligen en “once in a lifetime”-hund. Min Ilia påminner lite om henne till sättet men jag skäms inte för att säga att mina andra hundar inte lyckats inta samma plats i mitt hjärta. Så är det bara.

Det är så mycket jag kommer ihåg från Fajansstigen och som känns roligt att tänka tillbaka på. Allt från när vi lekte affär i mitt rum till de första FF-festerna i tonåren. Det är faktiskt med sorg i hjärtat som jag skiljs från detta hus, även om det egentligen är 10 år sedan som jag flyttade ut. Det har alltid till viss del känts som att komma hem då jag kommit till Fajansstigen, det har funnits där som en bakgrundstrygghet som inte ändras även om huset ändrat utseende på mer än ett sätt genom åren. Nu är det alltså dax att flytta hemifrån på riktigt. Jag måste lämna tillbaka mina hemmanycklar och bli stor. Jag vet inte om jag är redo för det…