Jag har tagit livet av min granne…

Igår kväll jobbade jag för omväxlings skull med bokade patienter istället för på akutmottagningen. Konstigt nog tycker jag ofta att det är stressigare att gå på en bokningsbar lista än på akuten. Bokade patienter har fått en bestämd tid då de ska få träffa mig och få min fulla uppmärksamhet för en stund. Då gäller det att man är i tid och fullt fokuserat på arbetsuppgiften. På akuten springer man ofta mellan patienter och det har folk förståelse för. Kommer en sämre patient så får man lämna det man håller på med för en stund och ofta tycker vederbörande att det är OK eftersom deras hund eller katt då kanske inte är så sjuk i jämförelse.

Min tredje patient för kvällen visade sig vara mina grannar och deras jättefina hund som skulle få somna in. Det kändes jobbigt på en gång. Hur skulle det här gå? Visste de att de hade en bokad tid till mig? De vet att jag jobbar där men å andra sidan vet de att vi har en liten bebis och att jag är mammaledig. Jag bestämde mig för att gå in redan innan hunden hade fått lugnande och fråga om de visste att det var mig de skulle träffa. Det visste de inte, men de tyckte att det var helt OK i alla fall. Jag ville försäkra mig om att de inte skulle tycka att det sedan var jobbigt att träffa mig i området, i sådant fall kunde vi byta veterinär. Men de lovade att det kändes OK och det blev inte så jobbigt som jag hade trott. De kanske till och med tyckte att det kändes lite skönt att det var någon som kände dem och som tog sig lite extra tid att prata och gulla med hunden. Världens mysigaste lilla tjej som jag nu har hjälpt till hundhimlen. Jag tror att hon just nu äter så mycket Frolic som får plats i hennes mage och funderar över vilken färg hon vill ha på vingarna.