Söndagkväll på jobbet. Det finns nog många bättre sätt att spendera en söndagkväll på. Men, men, har man lovat att jobba så har man. Och det blir som bekant inte roligare än man gör det till. En sak som är väldigt frustrerande men som också bidrar till x antal skratt under varje jourpass är jourtelefonen. Den ringer och ringer och ringer. Man har mycket lite tid att svara och en del samtal är så onödiga att man undrar om vederbörande har hört telefonsvararröstens “På akutmottagningen har vi endast möjlighet att besvara samtal som rör allvarligt insjuknade djur”. Frågor om butikens öppettider, om vi säljer schampo till katter, om hundvalpen kan dö av att den smakat på kattens mat, hur mycket det kostar att vaccinera en chihuahua mot kennelhosta etc känns lagom motiverande att besvara då akutmottagningen är fullproppad med mer eller mindre döende patienter. Men så ibland så kommer ett samtal som gör att vi för en stund får glömma att vi har alldeles för mycket att göra och istället skratta så att tårarna sprutar. Och då har ju det samtalet i alla fall bidragit med något. Ett litet axplock från gårdagens samtalsskörd:
****
Hysterisk tjejröst: “Jag vet inte vad jag ska gööööraaaa! Min mamma har trampat på min undulat!!!”
Lugn joursköterska: “När hände det"?”
Ännu mer hysterisk tjejröst: “I tisdags!”
****
Orolig mansröst: “Mina hundar slickade på något vitt ute. Vad ska jag göra???”
Förvirrad joursköterska: “Jahaaa…. något vitt sa Du… Hmmm… Det beror ju lite på exakt vad det där vita var för något.”
****
Hurtig kvinnoröst: “Ja hej, det här var NN i Vagnhärad”
Jag: “Hej NN i Vagnhärad “ (här tänkte jag lägga till “…och välkommen till Ring så spelar vi”)
****
Vad är väl en söndagskväll på akuten. Den kan ju vara dötrist… och tråkig… och alldeles, alldeles… fantastiskt rolig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar