Tomtepoäng

Amanda kan nog känna sig lugn inför den kommande julen. Det lyser med all säkerhet grönt för henne hos tomten. Hon är en riktig liten hjälpreda för stunden. Det börjar redan på morgonen då hon vaknat, då ser hon till att även Felice får möta dagens ljus. Kan hända att mamman i familjen är lite tveksam till just denna hjälp eftersom det i mycket sällsynta fall går att övertala den äldre dottern att somna om, medan det är stört omöjligt med den yngre om hon redan insett att det är morgon.

Det fortsätter vid frukostgröten där Amanda ska hjälpa till att skeda i. Helst fruktpuré och helst en med stark färg. En tvååring har ingen vidare precision och allt centralt om kinder, näsa och haka räknas som succé. Många fläckar blir det, mycket Vanish gör vi av med… Men hjälpsamhet ska uppmuntras, så det är bara att gilla läget.  Amanda är också noga med att tala om för Felice att hon är “Ducki sej!” då hon äter och hon gör ljudliga “Mmmm” och upprepar “Gott, bebis!” som uppmuntran.

Nu har hon också kommit på att hon ska hjälpa Felice att borsta tänderna. Mamma borstar Amandas tänder och Amanda borstar Felices tänder. Men vem borstar mammas tänder?

 

 

 

 

 

 

Det finns egentligen bara en sak som jag inte gillar att Amanda hjälper till med och det är att hon är vansinnigt duktig på att hjälpa bebisen att ta av strumporna. “Bebi lill inte ha dom jumpoj” säger Amanda stolt och håller Felices strumpor i handen. Jag skulle uppskatta mer om hon kunde hjälpa Felice att sätta på strumporna eftersom även hon är en liten strumpterrorist… Uddasockslandet finns någonstans i mitt hus.

Jag njuter varje dag över deras samspel och den glädje de har av varandra. Jag har förstått att det inte är någon självklarhet efter att ha lyssnat på andra småbarnsföräldrar.