Glöm inte att leva!

De senaste gångerna då jag varit på jobbet så har jag träffat en massa arbetskamrater som precis kommit tillbaka från semestern. Om jag frågat hur semestern varit får de ofta något drömskt i blicken och låter mig veta att de haft det helt fantastiskt. Så långt allting bra. Semestern är väl till för att vi ska slappna av och ha det bra. Det tråkiga är att nästan alla därefter lägger till något i stil med “…och nu är det ett helt år till nästa gång”, vartefter de suckar ljudligt och den drömska blicken förbyts i sorg. Det är bara en enda av mina kollegor som besvarat min fråga med ”Det har varit jättebra, jag är utvilad och det känns kul att vara tillbaka på jobbet”. Det var så befriande att höra. Någon som inte deppade ihop över att det är ett år till nästa sommar. Någon som var glad över det som varit och som nu såg fram emot det som komma skall. Visst är det så att vår fritid är extremt viktig. Jag har skrivit om det i tidigare inlägg, om att jag tror att det är viktigt att inte leva för att jobba utan att jobba för att leva. Dock är arbetet för de allra flesta människor en mycket stor del av livet och då är det en fördel om man kan se det som mer än ett nödvändigt ont. Jag hoppas att människor ser sina arbeten som roliga och meningsfulla. Då är det lite tråkigt att höra alla dessa besvikelser över att det är ett helt år till nästa semester. Visst känns det motigt att gå upp med tuppen de första dagarna om man haft turen att ha sovmorgon i fyra veckor, och visst kan det vara irriterande att inte få njuta av solen precis så mycket man vill. Men den här känslan bör ge med sig ganska snabbt och man bör vara tillbaka i verkligheten igen och njuta av den. Annars blir det lätt så att man glömmer att leva medan man väntar på nästa semester. Och när vi någon gång i framtiden ska summera våra liv så kommer vi att finna att vi haft många fler arbetsdagar än semesterdagar. Då vill i alla fall jag känna att jag levt alla dagarna, arbetsdagar såväl som semester!