Mammaledig vecka

Den här veckan har jag lyckats pricka in lite obligatoriska mammaledighetsaktiviteter, trots att jag hittills arbetat fem dagar och även ska jobba imorgon. Förra veckan knackade det helt oförvarnat på dörren. Jag ogillar verkligen sådana knackningar. Får alltid för mig att det är några banditer som ska kolla in motståndet i villan och se om det är läge att gå in, några påträngande dörrförsäljare (kan man Nix:a sin adress??) eller en polis som ska meddela att det hänt något tråkigt. Oftast är det inga positiva överraskningar i alla fall. Men denna gång stod en relativt nyinflyttad granne på den obefintliga trappen. Sean hade bett hennes man att be henne att ringa på hos oss eftersom det är så vansinnigt synd om mig som inte har några mammalediga väninnor i närheten. Jag trodde väl sisådär mycket på att hon skulle våga sig hit, men det dröjde alltså inte många dagar innan hon ringde på. Just den dagen passade det lite halvdåligt, men i måndags var det bättre läge och jag knatade iväg till hennes hus en bit upp på gatan. På vägen möter jag nyinflyttad granne nummer två som har en tvåmånaders liten gosse i vagnen. Hon visade sig även vara välsignad med en fyraårig liten flicka så det finns hopp för att Amanda får en kompis här snart! Jag hoppas verkligen att de kan finna varandra, för finns det något bättre som barn än att ha lekkamrater i husen intill? Hur som, vi skulle försöka att promenera tillsammans framöver. Dessutom har jag blivit lovad att leka på deras tomt eftersom jag är så fantastiskt avundsjuk på den. Jag tog därefter en timmeslång promenad med lille Moltas tre månader och hans trevliga mamma. Vi hade massor att prata om och kan säkert hitta fler tillfällen att promenera ihop.

I onsdags var jag bjuden hem till min kollega Veronica på lunch (sanningen är att jag bjöd in mig själv, men det låter finare att säga att jag blev bjuden). Hon har en liten Neo som är drygt tre månader gammal och hur söt som helst! Med på träffen var också veterinär-Sara och hennes 8 månader gamla Thilda, lika söt hon. Se själva:

Lille Neo

Fröken Tilda

Vi hade en massa att prata om, mest bebisar och jobbet förstås. Men vi hann med lite husprat också. Veronica och hennes lilla familj har ett jättemysigt hus i Gnesta med världens underbaraste trädgård. Jag skulle göra vad som helst för en sådan trädgård (utom att flytta till Gnesta kanske…). De har gigantiska vindruveplantor som hade många hundra vindruvor. *avis*   Dessutom måste de vara en av de få familjer som har ett garage med marmorgolv!

Felice inviger Neos babysitter, och ser till att den får sin första slemdos

 

 

 

 

 

 

 

Tack Veronica och Sara för jättegod lunch och för trevligt sällskap. Det var så skoj att få se Era små.