Fredag idag. Dagisfri dag för Amanda. Vi har bestämt att hon ska vara hemma på fredagar denna termin. Tidigare var Sean pappaledig torsdagar och då var hon hemma då. Nu vill dagis helst att hon är där torsdagar för att de ofta har en planerad aktivitet denna dag och det är ju synd om Amanda missar det varenda vecka. Så då har jag båda tjejerna hemma fredagar. Tidigare kändes det som en halv mardröm att ha dem båda hemma en hel dag eftersom Amanda brukar kräva enormt med aktivering och tiden finns inte riktigt då man är ensam med en spädis i huset. Men Amanda har blivit betydligt mer lättroad över sommaren och Felice är ingen liten spädis längre. Så det är faktiskt helt OK med fredagar. Skönt dessutom att inte behöva jäkta iväg till dagis på morgonen. Sovmorgon förblir dock en dröm i det här huset. Klockan är aldrig efter 06:50 då det blir morgon.
Jag brukar i normala fall ge Felice gröt efter att vi lämnat Amanda på dagis eftersom det är lite svårt att få henne att äta då Amanda apar omkring och gör konster. Men idag var det alltså gemensam frukost, eller snarare först frukost för Amanda, sedan hundarna, därefter mamman och så sist Felice. Och då hade jag hjälp av världens bästa storasyster förstås!
Och så var det det där med tvååringar och precision… Obs! Det är INTE snor hon har i ansiktet, det är äppelpuré!
När gröten och frukten var intagen, ungarna tvättade och tänderna borstade blev det lite lek. Felice fick sitta i sin käraste ägodel- hoppgungan. Den är fortfarande en klar favorit vilket känns jätteskönt. Våra babysitters är förpassade till källaren eftersom de endast utnyttjades av familjens hundar. Men gungan fungerar som tillfällig förvaringsplats. Efter en stund blev det oroväckande tyst kring hoppgungan och jag smög ut i hallen för att spana. Gungan var alldeles stilla…
Det är verkligen roligt att börja veckan med att läsa ifatt vad som hänt i ditt liv sedan sist. Du skriver så man riktigt kan se och höra vad som händer runt omkring dej. Du är toppenbra, tycker moster.
SvaraRadera