Igår var det dax för ännu en träff med mina underbara kompisar från förr: Sarah, Linda och så nygammal i gänget Maria “Baggis” Bergström som gjort en återkomst till Brunna och därmed snart är ett inventarie på våra träffar. Med sig hade Maria också “Berta” som jag nu har döpt hennes relativt höggravida mage till. För visst är det en tjej som väntar på att få komma ut omkring 1/11? Visst?? Maria vägrar att avslöja något men vi var tre stycken som var rörande överens om att det där inte var någon Dexter-mage. Jag har ju iofs alltid fel när det handlar om att gissa kön på bebisar, men mina kära vänner brukar vara bättre på att gissa (observera att jag tog ställning till könet på “Berta” för länge sedan, jag hakade inte på någon trend).
Lilla Felice var också med på träffen och förstörde därmed den “barnfria tacokvällen”. Men vad göra då man ska jobba hela helgen, Sean behöver få en liten lugn stund ibland han med. Hon blev dock hämtad av sin snälla mormor som därefter tog hand om henne medan vi lagade mat och åt. Det är inget drömläge att äta tacos med en bebis på armen för den som har försökt (det har jag). Lagom till den sista tuggan slunkit ner i magsäcken så ringde en något uppgiven mormor och en mycket ledsen bebis hördes i bakgrunden. Så skönt då att det än så länge bara är en kort promenad mellan husen så Felice fick en returresa till tacofesten.
Liksom alltid så hade vi det jättemysigt och alldeles för mycket att prata om, och därmed alldeles för lite tid. Och som vanligt då Linda är med i rummet så sänks ribban till en nivå någonstans strax under gylfen ;-) Det är lätt att ta sina vänner för givet och tycka att det väl är det självklaraste i världen att sitta en fredagkväll och äta gott, slappna av och bara få vara sig själv. Att skratta åt samma skämt och titta på gamla bilder och minnas tillbaka. Men så är det förstås inte för alla. Det finns massor med människor där ute som inte har sådana fantastiska vänner som jag har, som inte har någon att spendera en fredagkväll med och prata gamla minnen. Jag är så glad att jag har Er. Tack för att Ni är mina vänner!
Ingen middag hos Sarah utan efterrätt. Det är korna, Sarah och jag som lyckats med konststycket att födas med ett något uppdelat magtarmsystem vilket gör att vi alltid får plats med lite till, om det bara är rätt grej. Idag var rätt grej en himmelskt god chokladkolapaj med lingon- to die for! Och efter denna fick vi även ner några av Sarahs döttras fredagsmysgodisar… Det var inte bara bilen som rullade hem.
Tyvärr skulle jag upp med tuppen, eller till och med strax före honom, idag och jag har ju inte hoppavstånd hem som de andra. Alltså var det bara att tacka för sig vid 22:30 och börja bege sig hemåt. Jag tror dock att de andra småbarnsmammorna tackade mig för mitt beslut eftersom det gav dem laglig rätt att göra detsamma.
TACK för en jättemysig kväll och det gör vi snart om igen!
Tack själv, ni är BÄST!!!!!!!!
SvaraRaderaLove u!
Har fått höra av en servitör att utifrån hans erfarenhet har de flesta kvinnor alltid plats för efterätt. Om det är en extra mage för detta eller om magsäcken är töjbar för endast sötsaker vet jag inte. Men tydligen är det oftast så att tjejer gärna äter dessert medan killar äter förrätt, varmrätt och sen inte får plats med mer.. Så ni är med andra ord inte ensamma!
SvaraRaderaRoligt att ni hade en sån kul kväll, är lite avis för såna vänner jag inte jag tyvärr.
//Annika