Tyvärr får jag inse att mina barn precis som alla andras i mångt och mycket tar efter det vi vuxna gör här hemma, och det verkar dessvärre som om det är lättare att ta till sig det som inte är så sympatiskt… Amanda till exempel biter på sina fingrar och torkar av sina kladdiga händer på kläderna precis som sin far. Imorse fick jag även känna igen mig själv alltför väl i Amandas beteende. Jag var som vanligt sist ut i hallen (jag ser ju till att mina döttrar tävlar ut dit varje morgon) och när jag kom fram så satt båda tjejerna på golvet bland skorna. Felice hade tårar i ögonen och Amanda tittade på henne med en förmanande blick. Hon såg mitt förundrade ansiktsuttryck och hann svara mig innan jag ställde frågan:
“Felice ville prova mina skor, men då sa jag “Nej Felice, vi har bråttom” “
En våg av dåligt samvete sköljde över mig. Precis så är det, vi har för bråttom varenda morgon för att vi ska hinna busa med skor och lägga lite extra energi på håruppsättningar. Och det har tjejerna fått höra till leda. Så mycket att Amanda nu hamnat i samma stämning. Usch… 
Samma sak händer tyvärr här hemma också. Känns inte bra.
SvaraRaderaDygnet har bara 24 timmar. Man kan inte trolla, Sandra. Om du känner att det här är viktigt och att det finns en möjlighet att göra omprioritering som fungerar så gör det, men om inte så don't beat yourself up. Det GÅR inte att göra allting så bra som man önskar på alla områden. Det viktigaste är att tjejerna vet att deras föräldrar älskar dem och att de vet att de är värdefulla precis som de är. Och det gör dina tjejer. Allt annat är underordnat. Så tycker jag i alla fall.
SvaraRadera