Den här helgen är viktig för mig. Ledig från jobbet både lördag och söndag, kommande två helger jobbar jag och helgen därefter åker vi till England. Inga fasta planer för helgen annat än att vi ska städa, städa, städa, tvätta, fixa i trädgården, plantera, städa lite till och kanske försöka iordningställa vårt gästrum som vi sedan ett par månader håller på att renovera (pengarna tog slut, golvlister inte inköpta…). Kanske en tur till tippen också, om det blir någon liten minut över vill säga. Vad händer? Jo, jag vaknar förhållandevis utvilad strax före klockan åtta. Vänder mig i sängen och “Pang!” så smäller det till i min nacke och en våldsam smärta sprider sig från huvudet ned till strax under skulderbladen. Inte en j-a aning vad som hände men det gör något våldsamt ont och jag kan knappt röra mig. Tårarna forsade nedför mina kinder av smärta och ilska. Fattade på en gång att jag kommer att vara invalid större delen av helgen och alla de där måstena som skulle prickas av är bara att glömma. Murphy’s f-ing jävla skitlag! Bitter.
stackars!
SvaraRaderaHåller tummarna för att nacskottet :-) släpper snart.
Vi måste väl hinna ses innan ni åker???
Japp, håller precis på att försöka hitta ett datum att åka till K-ängen, vacca Baggis katter, klippa mig och fika med Er. Hörs om det!
SvaraRaderaNackskottet still there...
Skruva ner på takten.Allt behöver inte vara tip-top.
SvaraRaderaJag har t ex inte städat inne på 3-4 veckor eftersom ved och trädgård krävt mitt hela fokus.
Då får annat vänta.
Lite damm i hörnen gör inget - det ligger kvar och väntar tills dess det är lämplig tid att ta hand om också det.Tänk om vi alla skulle skruva ner kraven - ta det i den ordning som känns viktigt just nu och låta annat bero tills senare.Va´mycket bättre vi skulle må.Världen går inte under för lite skit i hörnen- och ingen mår illa av det/ pappa
Pappa nails it.
SvaraRadera10 points for best comment.