Mettoria och Dalien

Foto Johan Ekströmer/ Scanpix

I helgen fick så Marion äntligen sin Robin Hood och Daniel Westling blev Prins Daniel till slut. Jag har inget emot kungafamiljen, tvärtom. Jag tycker att de verkar vara fina ambassadörer för vårt land och jag tycker inte det gör något att jag har varit med och sponsrat en av de största festerna på senare tid utan att för den del själv ha rätt att delta annat än framför TV’n. Jag är ingen rojalist men ingen anti-rojalist heller. Jag tycker att de kan få hållas på sina slott och fortsätta att bidra med löpsidestoff och öka klirret i kassan hon Hänt Extra. Alltid roar det någon. I helgen roade det även mig lite måste jag erkänna. Jag fick med mig Amanda framför TV’n en stund för att bevittna vigseln. Amanda pekade glatt på rutan då gästerna gjorde entré och talade om vilken klänning som var finast (utan tvekan Filippa Reinfeldts om Ni frågar mig), men därefter tröttnade hon och gick ut och sparkade fotboll i trädgården. Ja, ja, det ligger väl lite i tiden det med antar jag. Hon kom dock tillbaka (gråtandes med en sticka i fingret för övrigt) lagom till vigselakten och deklarerade att hon “illar Mettoria och Dalien” (dvs gillar kronprinsessparet).

Jag satt kvar en stund framför TV’n och fick se paret eskorteras genom ett soligt Stockholm, med Säpos störtcoola snubbar springandes två och två på var sida om vagnen (undrar just vad de skulle kunna ha gjort om paret blivit attackerade? de såg inte vidare värst sportiga ut i sina kostymer, ölmagar, slipsar och mörka brillor…). Resten av kvällen zappade jag ibland in på SVT och kollade in när Sveriges elit käkade middag och skålade i vin. Jag är som sagt ingen anti-rojalist men jag måste säga att jag tyckte att det hela kändes rätt fånigt. Vuxna män iklädda någon sorts Karl den XII:e munderingar, massvis med damer med kronor på skallen och så detta “Prins Daniel” var och varannan minut. Som ett rollspel i gigantformat. Jag tyckte att det blev rätt pinsamt faktiskt och då var det ju tur att det fanns lite fotboll att vila ögonen på istället.

Hur som helst, länge leve kärleken och GRATTIS Mettoria och Dalien!

 

PS Victorias slöja såg ut som en gardin från en gammal sommarstuga i Småland och den där omåttligt populära kamétjockafräsen som hon hade på skallen fick henne mest att likna att rådjur. Ska jag gifta mig någon gång blir det såväl slöj- som kronfritt.