Felice är inne i en mycket rolig (?) ålder. Hon är väldigt uppfinningsrik och testar allt mellan himmel och jord för att se vad hon klarar av och vad hon behöver öva lite mer på. Det gäller att ha en hel del split vision och hänga med i svängarna, för det går fort nu. Hon behärskar gångens konst till fulländning och har redan lagt sig till med att försöka springa. Än så länge stannar det vid försök dock. En del saker är tillåtna att göra och kanske till och med uppskattas, som att plocka i leksaker i korgen igen (Amanda förstod sig aldrig på det där med att plocka i saker, hon plockade bara ur), medan en del saker är mindre lämpliga Felice-aktiviteter. Hon provar förstås det mesta både en och två och tre gånger även fast hon får ett nej. Hon har faktiskt inte så lätt för att förstå vad “Nej” innebär, eller så skiter hon helt enkelt i oss. Mata hundarna vid bordet är en sådan där sak som hon inte får göra, men som hon har gjort säkert femhundratolv gånger. Det spelar ingen roll hur många gånger vi säger till henne, det slinker ner en massa mat till fyrbeningarna i alla fall.
Hundarna är förstås stormförtjusta och sitter snällt och väntar sig igenom hela middagen (nej, vi har inga planer på att förbjuda dem i köket. Inget ont som inte har något gott med sig, vi slipper i alla fall städa golvet efteråt).
Hittills har vi kunnat köra med knoppar kvar på köksskåp och luckor eftersom Felice visat mycket begränsat intresse för att öppna dem. Men nu är lugnet förbi eftersom lilla madame bokstavligen blev ertappad med fingrarna i kakburken häromdagen.
“Jag tänkte inte ta några, jag skulle bara kolla lite”
Så nu är vi tillbaka i öppna-skåp-med-tårna varianten. Det var i alla fall skönt att få vila tårna något år mellan tjejerna :-)
Åhhhh, vilka härligt busiga bilder :O)
SvaraRadera