Imorgon eftermiddag är det dax för Englands tredje och sista gruppspelsmatch i VM. En vinst är ett måste, annars kan de packa väskorna och åka tillbaka till sina respektive hem och fortsätta att få snuskigt bra betalt för att sparka en boll fram och tillbaka över en gräsmatta. Jag kanske inte har rätt att yttra mig eftersom Sverige inte ens lyckades ta sig till gruppspelet men jag kan ändå inte låta bli. England första match mot USA kändes rätt OK, utöver den där berömda målvaktstavlan då. Men förra matchen mot Algeriet var inget annat än ett komplett fiasko. Killarna såg ut ungefär som jag gör på en fotbollsplan, dvs förvånad över att någon överhuvudtaget sparkar bollen åt mitt håll och därefter totalförvirrad eftersom jag inte vet vad jag ska göra med bollen. Pinsamt är bara förnamnet. Visst kände de en enorm press, men det ska man väl kunna hantera då man spelar i världens bäst betalda landslag? Annars vore det ju som att säga att det är OK att neurokirurgen slinter med borren och gör en krater i hjärnan på patienten eftersom han kände en sådan press. Nej, imorgon är det upp till bevis som gäller. Eftersom Sverige inte är med och jag i alla fall har viss Englandsanknytning så hejar jag förstås på dem. Vem ska jag heja på om de gör bort sig imorgon också? Kanske bäst att ta Brasilien, de verkar ju vara ett säkert kort om man har svårt att ta besvikelser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar