Nu är måttet rågat. Inte nog med att vi har ett paddparadis i vår trädgård och att det är förenat med livsfara att promenera i trädgården i skymningen (i alla fall om man som jag får en halv hjärtinfarkt då jag håller på att trampa på en padda), nej nu har vi tydligen ORM i trädgården också. Fy F-N. Jag HATAR ormar, hörde Ni det: H-A-T-A-R. Jag skiter i att de är nyttodjur som tar råttor, möss och annat som kan sabba ens tillvaro, jag hatar dem ändå. De är INTE välkomna i vår trädgård. Punkt.
Det var häromdagen som Sean ringde mig i panik och sa att han behövde hjälp. Intill husgrunden på ena sidan av huset låg en gigantisk orm. Efter lite googlande och diskussion över telefon kom vi fram till att det var en snok. Jag gav tydliga instruktioner om att ormen skulle dö, något alternativ fanns inte (jag skiter blankt i allt vad lagar säger i dessa lägen, mitt yrke till trots). Sean den stackaren, som är totalt livrädd för ormar, hade gått runt i halva grannskapet och bett om hjälp att dräpa ormen men utan resultat. Folk hade plötsligt hur mycket som helst att göra och hade “tyvärr ingen möjlighet” att hjälpa Sean. Därför var jag mäkta imponerad då han ringde någon timme senare och meddelade att ormen var infångad, om än inte död. Lite mindre imponerad var jag av att höra att han tänkte promenera iväg en bit och lämna ormen där. Då blir det väl som med boomerang-paddorna. Man går iväg med dem och de kommer tillbaka igen. Nej, biltransport minst en mil var mitt råd. Sagt och gjort och ormen befinner sig nu förhoppningsvis i grannsamhället Vega.
Jag hade aldrig en tanke på att ormar skulle kunna tänka sig att flytta in i vår förhållandevis kala villaträdgård, men den hade hittat ett par stubbar att gömma sig bland. Stubbarna ska nu väck, inget snack om saken. Det värsta är att jag nu tycker att det är rätt obehagligt att gå omkring i trädgården, idyllen är sabbad. Var som helst kan det alltså dyka upp en orm under fötterna. Hua… Ska nog köpa lite snus och strö ut, det ska de tydligen avsky.
InKRÄKtaren
Det är säkert paddorna som lockat dit ormarna. Jag kan också berätta att jag under denna sommar vid 2 tillfällen i samband med härligt bad nere i Gnesta haft ett simmande ormliknande föremål som sällskap i vattnet. Har i hela mitt liv fantiserat om att jag, när detta skulle inträffa, skulle sjunka död ner under vattenytan, men jag blev förvånad över min reaktion som endast slutade i ett lugnt konstaterade om att där kommer en orm simmande. Inte heller har den fått mej att avstå från fortsatt badande, men visst kollar jag lite extra - det måste erkännas.
SvaraRadera