Amanda sover sedan länge i en spjälsäng i vårt sovrum. Hon flyttade ut då hon fyllde två, sov i sitt rum ett antal månader men sov alltid väldigt oroligt och vaknade varenda natt och kom in till oss. Till slut löste vi det med att hon fick sova i en säng i vårt rum istället vilket har fungerat kanon. Hon sover hela nätterna, vaknar i princip aldrig förrän morgonen och hela familjen får sovro. Vi har tänkt att så länge alla får sova så är vi nöjda, vart barnen sover känns mindre viktigt. Det sista jag vill är att mina barn ska somna och sova otrygga, behöver de sova i vårt sovrum så får de göra det. Tids nog lär de vilja flytta ut. Vi har helt enkelt väntat ut att Amanda själv ska vilja sova i sitt eget rum. Vi har ibland pratat lite med henne om att hon kanske snart vill sova i sitt eget rum men det har inte renderat något större intresse från lilla damens sida. Tills ikväll. Då sa hon plötsligt då vi var på väg upp till övervåningen för nattning att hon skulle sova i sitt rum inatt. Hon ville höra Bamsesagan (tack Camilla, julklappen uppskattas enormt) och sedan skulle hon sova. Jag trodde att hon skulle ångra sig lika snabbt som hon kom på idén, men icke. Hon somnade gott under andra varvet på sagan och det kändes som en enorm succé. Men så för en liten stund sedan så hörde jag små dunsar i golvet på övervåningen: Amanda var uppe och promenerade, helförvirrad. Hon ville först komma ner och sova i soffan men bestämde sig sedan att övervåningen dög, dock endast om hon fick sova på sitt gamla vanliga ställe. Så nu har stora damen blivit lite mindre och knölat ihop sig i spjälsängen. Hon somnade innan hon lagt huvudet på kudden. Det är inte så lätt att bli stor.
Vad kul att sagan uppskattades! Håller fullständigt med att sömnen och trygghet i samband med den är superviktigt. Och visst är det mysigt att ha de små intill sig så länge man kan. Hade det inte varit för att vi skulle ha syskon hade Nova troligen fortfarande sovit i spjälsäng bredvid oss, men vi får inte plats med två spjälsängar i vårt lilla sovrum så det fick bli att prova egen säng i eget rum. Och lustigt nog så gillades det från första stund, och nu vill hon inte sova någon annanstans. Men om hon skulle vakna på natten orkar jag inte sitta någon längre stund och vaka, så då får det bli vår säng vare sig hon vill eller ej, iallafall efter något/några försök i hennes egen.
SvaraRadera