Felice har snabbt avancerat i talandets konst. Hon har nu börjat med treordsmeningar, även om de sannolikt är fullkomligt obegripliga för samtliga utanför vår lilla familj. Nu hörs mest hela tiden “A elle gåå” vilket betyder “Jag vill gå” alternativt “Jag vill gunga” beroende på var vi befinner oss. För att förtydliga det hela använder hon fingret för att peka på vad det är hon vill göra. Hon har också lärt sig att fråga: “A e mamma? A e dadda? A e Daadaa?”. Här använder hon en helt korrekt satsmelodi så ingen kan missa att det är en fråga det rör sig om. Amanda är inte helimponerad över att hon heter Daadaa, eftersom hon tycker att det låter som dadda och det är ju Sean. Jag och Sean har dock inga problem att höra skillnad på orden eftersom hon använder mycket långa “a” då hon försöker säga Amandas namn.
Andra ord som hon behärskar är maa (=mat), kaa (=kallt), faa (=fast), ta (=tack), ga gaa (=all gone, sägs alltid då hon ätit färdigt eller då drickan är slut i muggen), na naa (=natt natt), Peppa pii (=figuren Peppa Pig, heter Greta Gris på svenska och är en liten tecknad gris som Felice fullkomligt avgudar), kooo (=skor), bi (=bil), kaaa (=car), kå (=skål, det skålas en hel del vid bordet nuförtiden), hej hej (säger hon till varenda person som går förbi vårt hus samtidigt som hon vinkar frenetiskt, förhållandevis få vinkar tillbaka tyvärr), fii (=film), bebi (=hundvalparna, Amanda kallar dem för vamparna), mee (=mer), mii (=min), mjamjaa (=banan) och säkert en hel del till som jag inte kommer på just nu.
Igår kväll gav hon också prov på att hon kan uppfostra hundarna. Vid läggdax så satte Hedda igång att dumskälla på något utanför huset. Vid varje skall hördes ett bestämt “Hee—ta!” från Felices säng. Snacka om att de tar efter oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar