Amanda gör mig förstås stolt varenda dag, men ibland så nästan spricker jag av stolthet över små saker som hon gör. Idag var en sådan dag. Vi har precis kommit hem från centrum och eftersom Amanda varit så duktig medan jag rotat runt bland joggingskor och reakläder så skulle hon få en dricka på Pressbyrån. Hon valde en ApelsinMer och vi gick för att betala. Mannen räknade ihop vad drickorna kostade och jag betalade. Sedan manade jag på Amanda att vi skulle åka hemåt, men hon drog sig kvar i butiken. Hon såg alldeles förvånad ut och lyckades till slut få fram “Men vi måste betala”. Jag förklarade för henne att jag redan hade betalat och att jag även betalat för hennes dricka men hon trodde mig inte. Jag lovade och svor att drickan var betald och folk omkring oss började titta med ett leende på Amanda som fortsatte att hävda att vi inte kunde gå ut med drickan eftersom vi inte hade betalat. “Men mamma, vi la aldrig upp den” sa Amanda till slut och pekade på disken. Sötaste Amanda. Jag förklarade för henne att mannen i kassan sett hennes dricka i handen och att han räknat med den och han höll med. OK, då kunde vi gå.
Min stolthet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar