“Jag är en liten pensionär som tycker ledigt är trist…”

“… jag tänker jobba, jag tänker jobba, ja lite mera”

I lördags fyllde min käre far, tillika tjejernas morfar, 65 år. Detta skulle naturligtvis firas och pappa bjöd in till middag på en underbart placerad restaurang i Saltsjöbaden. På en brygga med båtar och vatten som utsikt samlades vi nästan hela familjen för att avnjuta några timmar med god mat, gott vin och trevligt sällskap.

Svensk som jag är så måste jag förstås kommentera vädret. Ett enda ord räcker: strålande.

Schysst svensk sommarutsikt

Jubilaren själv

  

 

 

Maten var underbart god (även min fast det egentligen inte fanns något vegetariskt alternativ på menyn), utsikten var mer än fantastisk och sällskapet var av högsta kvalitet. Amanda skötte sig exemplariskt, Felice mindre exemplariskt. Men å andra sidan, vad kan man förvänta sig av en knappt 1,5 år gammal tjej som inte förstår vitsen med att sitta stilla på en stol på en restaurang. Då spelar det liksom ingen roll hur goda pommes fritesen är eller hur roliga servetterna ser ut.

Efter att vi ätit oss mer än mätta på restaurangens mat begav vi oss av till en parkbänk i närheten för lite paketöppning.

 

 

 

 

Nu kan far våran sitta i sin solstol, laga mat i sin Muurikka panna, smutta på ett glas Mackmyrawhisky och blicka ut över sin Magnolia. Ganska bra presenter, tror jag.

 

 

Efter paketöppningen skildes vi alla åt och åkte åt olika håll. Vi fick äran att packa in barnvagn, två ungar, tre vuxna människor och alla presenterna i vår Toyota Auris. Jag förstår att alla andra tyckte att “det löser sig” vad gällde hemtransporten av presenter, det var ju inte de som nöjet att packa…

Stort GRATTIS pappa och TACK för en jättetrevlig kväll.

Och som rubriken lyder så ska pappa inte alls sluta jobba. I alla fall inte riktigt än.