Felice äntligen en mask

Mycket den senaste tiden har cirkulerat kring Felices sjukdom och det har inte funnits tid eller ork till att göra så mycket mer än att ta sig igenom dagen. Felice planerade dagisstart blev ju inte som vi tänkt. Hon skulle ha börjat 23/8 och två veckor framöver haft en lugn inskolning med korta dagar. 23/8 var Felice jättedålig, följande vecka likaså. Så de två veckor vi avsatt för att skola in henne försvann pga sjukdomen. Veckan därpå fattade vi dock ett beslut att börja skola in henne fastän hon inte mådde hundra. Det fanns inget annat rimligt alternativ. Jag fick pussla med dagarna, jobba extra nätter på helgerna och jobba sena kvällar för att få ihop det. Dessutom har Felices mormor i princip vigt sitt liv åt att ta hand om henne de senaste veckorna. Vad skulle vi ha gjort utan mormor?

Första dagen på Masken, leker med Bamseklossarna tillsammans med Jenny och kompisarna

Masken är ju egentligen inget nytt ställe för Felice eftersom hon varit där en massa gånger då vi hämtat eller lämnat Amanda. Men det är ju skillnad när man ska vara där själv förstås. Jag tycker dock att det går riktigt bra och Felice trivs nog ganska bra trots att hon inte riktigt erkänner det själv… Hon vill alltid ut till bilen på morgonen och det går jättebra att gå hela vägen fram och in på Masken. Amanda fick man bära från kapprummet men Felice går själv, dock med hängande läpp och lite små snyftningar. Då vi vinkar i fönstret kommer det lite tårar men paniken som syntes i hennes ansikte den första veckan är idag borta. Hon vet att vi kommer tillbaka och hämtar henne.

Fruktstund ute på gården

Banan är gott!

Visst hade dagisstarten kunnat vara bättre. Nu har Felice fått börja trots att hon inte mår riktigt bra och de dagar jag var med henne på Masken så syntes det ganska väl att hon hade ett betydligt sämre humör gentemot sina nya kompisar än vad hon skulle ha haft om hon varit frisk. Men på det stora hela är det ändå positivt. Nu efter ett par veckor så äter hon, leker med sina kompisar och sover snällt i sin vagn under middagsvilan, och hittills har vi inte behövt hämta henne tidigare än planerat.

Lärkans egen “mattant” Lena har var extremt tillmötesgående avseende Felices mat (trots att vi ännu inte har något intyg på sjukdomen) och det känns tryggt att lämna henne i personalens händer. Hon får i sig bra, näringsriktig och glutenfri mat. Det kan knappast bli bättre.

Vi är som vanligt nöjda med Masken och jag tror att Masken är rätt nöjda med Felice också! Det kommer att bli en bra höst, trots allt.