Ont det gör ont

Var dag förundras jag över hur barn fungerar. Snacka om utvecklande skola man går i som förälder, nya lektioner vareviga stund. Amanda har en grej för sig som på en och samma gång är såväl gullig som smått irriterande. Hon tycks ha ont på alla möjliga ställen, men bara då det passar henne. Till exempel får hon alltid väldigt ont (oftast i magen eller i benen) då hon får sig en utskällning av en eller annan anledning. “Jag har så jätteont i mina beeeen” blir ofta svaret på en fråga om varför hon gjort si eller så. Hennes mage värker alltid som mest då hon ska plocka undan sina leksaker eller sätta på sig ett par strumpor som hon gärna kan vara utan. Smart drag att skylla på smärta, för vem slår på den som redan ligger? Det är ju också väldigt svårt att bemöta detta på ett bra sätt, för jag kan förstås inte göra annat än att på sannolika skäl misstänka henne för att ljuga. Bevisa det kan jag dock inte göra och det känns som om den lilla filuren är rätt medveten om det. Det kanske är något man skulle utnyttja som vuxen också, så fort någon är missnöjd eller kritiserar en så talar man om hur ont man har i den ena eller den andra kroppsdelen. Undrar just om man kommer undan då? Tål att prövas.