Har precis matat lilla Felice med en halv burk barnmat och den slank ner hur lätt som helst. Till efterrätt intogs en rejäl skopa banan- och mangopuré. Inget speciellt med detta, egentligen. Men för oss är det en succé att kunna värma upp en burk Sempers barnmat och se vårt barn mumsa i sig för glatta livet. Då vi fick Amanda förstod vi att det skulle finnas saker som var jobbigt med små barn. Kolik, vaknätter, blöjbyten, passning, tidiga morgnar mm. Aldrig hade vi dock kunnat föreställa oss hur otroligt jobbigt och påfrestande det kan vara med barn och mat. Amanda tvärvägrade allt vad barnmat hette och det mesta annat också. Det enda som passade var bröstmjölk, Hipps havregröt (svindyr!) med jordgubbspuré och i bästa fall lite Tropisk mangomix. Efter mycket om och men fick vi henne att äta lite Hipps nudlar med grönsaker och skinka. Att laga eget var bara att glömma, var det minsta tillstymmelse till bit av något slag i maten så utlöstes kräkreflexen hos Amanda. Ungefär var tredje dag fick jag i henne den enda Hipp-mat hon gillade, de andra dagarna var det en kamp som alltid slutade med att det var mer mat i skålen efter att jag givit upp matandet än innan! Många gånger slet vi vårt hår över hennes ätbeteende. Att hon dessutom växte långsamt gjorde ju inte saken bättre. Det tjatades och tjatades från BVC men inte åt Amanda bättre för det. Det enda de lyckades åstadkomma var att vi kände oss stressade och köpte ännu fler burkar barnmat som Amanda förstås ratade. Vi fick förslaget att ge henne leverpastejsmörgås i tärningar. Fungerade det? Nej. Vi blev rekommenderade att testa plockbitar av grönsaker och skinka. Fungerade det? Nej. Välling då? Ja, efter ungefär fyrtioåtta försök så började hon äntligen dricka välling, men då gav hon upp gröten istället… Prövningarna var många och de fortsatte tills hon började på förskolan. Då plötsligt började intresset för mat att vakna. Första halvåret smakade hon väl mest på maten och levde på korv och köttbullar hemma. Men nuförtiden äter hon i princip varje dag på dagis. Torsdagar är det soppa och då är det väl lite si och så med aptiten (kläderna vittnar om var det mesta av soppan hamnar…) men annars får vi ofta höra att hon ätit två portioner. Hemma är hon fortfarande ganska kräsen, men idag finns det i all fall 5-10 maträtter som hon äter med god aptit och betydligt fler som hon i alla fall smakar på. Frukt och grönsaker är det värre med. Hon gillar äpplen och kan tänka sig att smaka gurka, röd paprika och morot men allt annat går bort. Ja, ja, det ger sig väl med tiden hoppas jag.
Felice har dock visat sig ha betydligt bättre aptit. Hon var inte särskilt imponerad av mat de första månaderna då vi började med smakisar men idag äter hon det mesta vi försöker ge henne, med undantag av ägg vilket hon fullkomligt avskyr. Frukt och grönsaker går också lite trögt men det finns i alla fall några sorter hon äter. Då jag ser tillbaka på hur vi hade det med Amanda så känns det oerhört lättsamt med Felice. Det gäller att tänka tillbaka ibland så att man kan vara tacksam istället för att ta allt för givet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar