Treårskalas

I söndags höll vi alltså treårskalas för Amanda. Hon var rejält uppspelt dagarna innan och återigen fick vi ångra att vi yppat något om stundande aktivitet eftersom vår söta dotter inte kan skilja på nu och sedan. Jag tror att mina öron höll på att ramla av innan det äntligen blev dax att släppa in de första gästerna. Tyvärr hade vi fått ganska många återbud till kalaset, men trots det blev vi ett ganska stort antal små och stora människor som firade världens underbaraste treåring.

Amanda hade själv övat en hel massa på “Ja de leva” dagarna innan och var helt på det klara med att den skulle vi sjunga. Hon trallade med lite på några av orden och jag förstår henne. Det känns alltid svårt att veta vad man ska göra av sin tunga då det står en massa folk omkring en och sjunger.

Mitt tårtbidrag

Amandas egendekorerade skapelse (jag såg dock till att inte allt pynt hamnade i ett hörn)

Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!

Jag funderade länge och väl på om jag överhuvudtaget skulle göra några tårtor. Det är ju trots allt Amandas kalas och hon tycker inte om tårta… Tänk om någon skulle servera Tiramisú på mitt födelsedagskalas, liksom. Hur som, tårta blev det eftersom det faktiskt ska vara tårta på barnkalas. Amanda fick dekorera sin tårta själv och var jättnöjd. Hon smakade faktiskt på tårtan och åt upp åtminstone en liten del. Måste ha varit dumlefluffets förtjänst.

Dagiskompis Max

Dagiskompis Nelly

Barnen gjorde ganska snabbt sorti från fikabordet och begav sig på upptäcktsfärd i huset och innan kalaset var slut såg lekrummet ut som om en bomb just briserat, Amandas kudde och täcke hade rymt från sängen och ner på golvet, i vår säng låg allsjöns leksaker och böcker… Det är kul med barnkalas…

Fiskdamm blev det för första gången på ett Amanda-kalas. 

Den som väntar på något gott…

… väntar på…

…bottennapp!

Då fiskdammsgodiset börjat bege sig ut i barnens blodomlopp öppnade vi dörrarna till trädgården och lät dem löpa av sig sockret. Hoppborgen blåstes upp och rutschkanan blev välbesökt.

Vi fick flera förslag på att alla dagiskompisarnas kalas borde hållas hos oss. Låt mig fundera lite på det… NEJ!

Det är kul med barnkalas, Amanda fick massor med fina och bra presenter, Amanda är fortfarande lyrisk över sitt kalas (och vill ha kalas igen varenda dag), föräldrarna är så trevliga så. Men, GUD så trött man är efter några timmar med ett gäng småttingar. Hur orkar folk skaffa 10 barn!?!

Jag var också på kalas!

Och jag hade riktigt fina kläder!

TACK alla som kom och firade vår ögonsten! TACK för jättefina presenter och trevligt sällskap! TACK mormor för hjälpen med städning och bakning.