Från och med nu: en in, en ut

Jag har sedan en längre tid lagt märke till ett litet fenomen i folks badrum (nej, jag snokar inte i badrumsskåp innan jag ens får frågan). Något som finns i nästan varenda duschkabin man bevistar, oavsett generell ordning i huset i övrigt. Det handlar om flaskor, massor av flaskor. Duschkräm, schampo, balsam, peeling, inpackning, you name it it’s there. Alla tycks vi samla på oss ett oändligt antal av dessa plastflaskor. Duschhyllorna dignar av grälliga pastellfärger, trängseln på duschgolvet är enorm och man får röra sig men otrolig precision för att inte slå omkull en flaska och därmed förvandla klinkergolvet till skridskobana. Många gånger är det dessutom så att det finns tre-fyra olika schampoflaskor med varierande fyllnadsgrad, två olika balsam och ett oändligt antal duschkrämer med skiftande dofter och löften. Vad är det som gör att vi inte kan ha en flaska av varje? OK om man har fyra tonårsdöttrar där alla har en bestämd uppfattning om viket schampo som är det enda tänkbara, men alla vi andra? Vad har vi för ursäkt? Jag vet att jag själv har två schampoflaskor och lika många balsamflaskor, två duschkrämer (dock är den enda Amandas Lightning McQueen flaska vilket jag kanske får ursäktas för) och därtill en vanlig tvål och två hundschampon i duschen. Och jag använder alltid samma schampo och balsam, så jag skulle med lätthet kunna kasta de andra två. Men jag gör det inte. För egen del handlar det om att jag på semester eller annat köpt på mig en annan sort eftersom jag inte hittat mitt favoschampo och så har jag tagit med det hem, stoppat i duschen och där blir det stående. För andra människor handlar det kanske om att man köpt en ny flaska strax innan den första är slut och så vill man prova det nya schampot men glömmer att göra slut på det första innan. Vips så har man ett dubbelt så stort antal flaskor i duschen. Den lilla slatten i den första flaskan blir kvar länge, länge. Ofta ackompanjeras den snart av flera slattar i andra flaskor. Sedan finns det säkert de som gillar att variera sig, men jag skulle tro att det är ett försvinnande litet antal som kan använda sig av denna ursäkt.

Jag föreslår att från och med nu är det “en in, en ut” som gäller. Ingen schampoflaska passerar in genom duschens glasdörrar innan en annan passerat ut. De får helt enkelt mötas i dörren.

Bästa!