Efter mycket om och en hel del men så fick jag äntligen tummen ur idag och pallrade mig iväg till Öppna Förskolan i St Eskilskyrkan. Då Amanda var liten gick jag minst en gång i veckan från 4-12 månaders ålder. Det var alltid supertrevligt och mysigt, Amanda älskade det och jag fick en chans att umgås med litet vuxet folk. Då gick jag ofta tillsammans med Tua och Maria, men nu har jag ju varit solokvist på mammaledighetsfronten och då har det inte blivit av. Men så idag så beslutade jag mig för att ursäkterna var slut.
Det var öppen babygrupp idag och ledaren var densamma som höll i gruppen då Amanda var liten. Hon kände genast igen oss och det kändes så hemtrevligt så. Vilket fantastiskt minne den människan måste ha. Hon frågade hur det var med hundarna, om jag haft en bättre förlossning denna gång och en massa annat.
Jag hade nog trott att Felice inte skulle ha någon jättebehållning av besöket, men där hade jag fel. Hon utforskade de andra barnen, försökte snacka lite och skrattade sig igenom tre vändor av “Hästen Plopp”. Det var så kul att se de andra barnen. Flera 6 månaders bebisar var på god väg att krypa och det såg förstås helt overkligt ut mtp hur lite Felice rör sig och det är hon som är min referens nu. Men så kommer jag att tänka på att Amanda kröp vid drygt 5 månaders ålder och nu förstår jag vad alla de andra föräldrarna då glodde på!
Vi lär nog fortsätta att besöka denna grupp framöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar