Jag hade ju lovat tjejerna att få baka chokladbollar häromdagen. Den dagen kom jag undan med att endast göra smeten eftersom den är så lättflytande att det inte går att rulla bollarna samma dag (i alla fall inte om man gör smeten klockan 19). Amanda bröt förstås ihop fullkomligt eftersom hon så sett fram emot att göra (läs: äta) chokladbollar. Igår hade smeten mognat och det var dax att rulla bollarna. Jag var förutseende och tog fram dubbla skålar med cocos och strössel för att tjejerna skulle ha egna att gegga i. Jag menar, det kan ju vara rätt trevligt om någon annan än familjen kan äta av bollarna så här i juletider. Detta visade sig vara ett smart drag för det tog inte många sekunder innan det kladdades hejvilt i den gröna (bildbevis kommer, jag lovar) villan. Min lilla separata låda för tjejernas bollar var dock fullkomligt överflödig, för vad gör ett barn då de rullat bollen i strössel? Stoppar i munnen förstås.
Tjejerna mumsade “like there was no tomorrow” och var sååå nöjda med aktiviteten. Lyckligtvis hade jag en betydligt större hastighet i bollrullande och därmed lyckades jag få ned ett stort antal färdiga bollar i MIN låda och den var strängerligen förbjudet område för små barnhänder.
Efter att smeten var upprullad så tackade Amanda för sig medan Felice övergick till att räkna cocos. “One, toooo, fleee, fouuu, fajv, sex!”
Jag hade köpt likadana förkläden till tjejerna men Felices visade sig vara några nummer för stort. Vi fick ta till Konsumkassetricket, men eftersom lilla damen är av mindre storlek så passade en Systemkasse bättre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar