Nöjd

Det har varit en ordentligt produktiv helg och så här på måndagen känner jag mig mycket nöjd med mina prestationer. Hela fredagskvällen spenderades i köket, bakandes minst sju sorters kakor. Kakburkarna är numera redo för årets största helg. I lördags tog jag med mig Amanda till Farsta centrum och påbörjade julklappsinköpen. Jag funderade länge och väl på om hon verkligen skulle få följa med, det skulle ju vara avsevärt mycket lättare att julhandla utan henne i släptåg. Men hon älskar ju verkligen att få följa med, oavsett vart man ska, och det blir ännu bättre om inte lillasyster får följa med. Dessutom behövde Sean fixa lite med badrummet och därmed var saken avgjord, hon fick följa med. Efter tre timmar i centrum så var jag mycket, mycket stolt över henne. Inte ett gnäll, endast ett par tre tjat om att hon vill ha en Hello Kitty dator och endast ett litet kritiskt toabesök. Det är inte dåligt det i julruschen. Jag tror det finns tonåringar som gör sämre ifrån sig. Hon var så duktig att två expediter erbjöd sig att ta med henne hem (den ena ville till och med äta upp henne, hmmm… undrar om det var bokstavligt?) och de lär ju ha lite att jämföra med. Vi käkade lite lunch på McDonald’s och det var förstås poppis. Jag är egentligen inget fan av Donken men deras McBean är faktiskt riktigt god. Vi handlade julklappar till större delen av familjen och faktum är att det nu inte är många klappar kvar att handla. Jag är än mer imponerad över att Amanda hittills inte avslöjat någon av presenterna vi köpt. Hon fick själv välja en julklapp till Felice och valet föll inte helt otippat på en rosa Hello Kitty klänning där föremålet har en prinsesskrona på sig. Kan det bli mer Amanda? Felice lär bli mäkta imponerad eftersom hon älskar såväl “Kitty” som “Plincess”. Hade klänningarna funnits i Amandas storlek hade jag köpt en till henne från Felice, men istället fick jag med mig en plyschdress med Barbapappa. Jag tror att hon kommer att godkänna lillasyster present, risken är väl bara att Felice också vill ha den…

Väl hemma blev det lite mer bak och städning innan det blev bad, lite lördagsmys och sängen för tjejerna. Själv kom jag inte i säng förrän alla chokladbollarna låg säkert i lådan i frysen, så långt från Sean som de kan komma.

Igår var det tredje advent och vi hade bjudit in våra grannar på lite adventsfika. Bäst att sätta lite press på sig själv och bjuda in till kalas för att få någon ordning på julstöket. Ska man ha adventsfika måste man ha lussebullar och boostrad genom förra årets Lussebullsskola hos Sarah så klev jag upp på morgonen (sovmorgon igen, tjejerna vaknade klockan 9) och satte en saffransdeg. Du skulle ha varit så stolt över mig, Sarah. Jag var inte ett dugg rädd för mjölet och jag svor inte en gång medan jag rullade bullarna. Jag till och med dansade medan jag rullade! Sarahs lussebullsskola får därmed högsta betyg. Så alla Ni med lussebullsfobi, ta kontakt med Sarah för att anmäla Er.

Resultatet efter ett par timmar var närmare 50 välsmakande lussebullar. Det är inte de vackraste lussebullar jag sett men det är ju ingen hemlighet att fina lussebullar sällan är särskilt goda

Pepparkakshuset är förstås också en egen skapelse, eller nästan i alla fall. Snälla PepparkaksAnna har gjort själva delarna och mor min har satt ihop dem samt tillverkat kristyren. Jag har dock spritsat på den (“Mamma målade taket” säger Felice) och tjejerna har satt dit godisarna. Felice bidrog med en eller kanske två, sedan övergick hon till att äta godisarna istället.

Vi vet, det ska vara NonStop på svenska pepparkakshus. Men BajsMarabou har ju inte glutenfria produkter så det fick bli M&M’s istället. Och de är faktiskt minst lika goda!

Klockan 15 var det dax för adventsfika och det var nog tur att våra gäster tolkade “15-tiden” som strax efter 15 för 14:57 sprang jag fortfarande runt med en duschhandduk på huvudet och tände ljus. Men riktigt mysigt blev det och klart strax innan det ringde på dörren.

Vi hade några riktigt mysiga timmar tillsammans och Amanda och Felice var överlyckliga över att äntligen få leka med lite kompisar igen. Frånvaron av barnkontakt i och med att de inte har varit på dagis på ett bra tag är högst kännbar. Och så säger folk att barn inte mår bra av att gå på dagis… Eftermiddagens enda problem var att ingen av oss alls kände för att äta middag efter allt fika. Jag tror att våra gäster kände likadant.

Nu kan julen nog få komma. Julbaket är så gott som färdigt (det kan dock aldrig bli för mycket julkakor och godis, så vi hinner nog med en del till innan tomten kommer), det är ganska så pyntat och fint (även här kommer det dock mera), julkorten är skickade och julklapparna är inhandlade. Och det är 11 nätter kvar till jul. Skönt med semester!

 Farmors fina julbonad

  

Nu blir det Englandsvisit på schemat några dagar framöver och då är det förstås ännu skönare att huset är lite juligt och fint att komma hem till.