Det spelar ingen roll hur många gånger jag gjort det, jag tycker det är lika roligt varenda gång. Att lura mina små döttrar. Häromkvällen när tjejerna skulle gå och lägga sig så ville Amanda gömma sig för Sean medan han var nere och gjorde välling. Detta är en procedur som jag trodde att vi äntligen lyckats sluta med, efter att varenda kväll i månaders tid gömt oss under täcket för Sean då han är nere och fixar välling. Jag förstår inte hur kul det kan vara att gömma sig på samma ställe varenda gång och “skrämma” en högst uttråkad Sean med ett “Buuu!” då han “letat frenetiskt” efter Amanda en stund. Hur som så föreslog jag denna kväll att Amanda skulle gömma sig under täcket så skulle jag lura Sean att hon inte var där. Smidigt sätt att slippa gömma sig under täcket och lida syrebrist tills Amanda beslutar sig för att det är “Buuu”-dax. Hon nappade på förslaget och kastade sig ner bland täcken och kuddar. Då Sean kom upp så sa jag att jag inte hade en aaaaning om var Amanda var. Hon hade helt enkelt försvunnit. Amanda låg knäpptyst under täcket, inte ett fniss hördes. Sean tittade lite på konturerna på täcket och suckade för sig själv. Jag sa sedan till honom: “Jag tror att hon är nere, hon gick nog ner faktiskt”. Sedan lade jag till “Eller hur, Amanda?” varpå ett “Jaaa” hördes under täcket. Hihihihi! I win again.
Fyyyy på dig elaka mamma, inte får man väl lura sina små... :O) Vänta bara till det är omvänt och de lurar dig, om sisådär 10-12 år! Då gäller det att vara på sin vakt.
SvaraRadera