Karantän

Förra veckan var inget vidare för våra barn. Måndagen hade vi ett besök för Felice hos dietist inbokat mitt på dagen och då var det ingen större mening att först lämna henne på dagis. Amanda ville absolut följa med till doktorn (alla som jobbar på sjukhus är doktorer i Amandas värld), mest sannolikt för att hon hoppades på att Felice skulle få en spruta eller två medan hon själv med all säkerhet skulle slippa undan. Jag lät henne följa med, så det blev ledigt från dagis för båda tjejerna. På tisdagen var det åter till Lärkan och det första som möter mig då jag ska lämna Felice på Masken är en lapp där man kan läsa att de har magsjuka på avdelningen. Jag ville vända i dörren men det var ju ett att göra, ska man jobba så ska man. Tisdag kväll ringde Sean mig på jobbet, Amanda hade över 39 graders feber. Resten av veckan fick hon vara hemma och krya på sig och då lät vi Felice vara hemma också eftersom det härjade magsjuka på hennes avdelning. Är man hemma med ett barn så kan man lika väl ha syskonet hemma också, i alla fall om alternativet är att få magsjuka i familjen. Dessutom blev Felice febrig på fredagen och var trött och hängig hela helgen.

Eftersom Felice var hemma hela veckan innan förra veckan pga en envis ögoninfektion så innebar det att på två veckor hade hon varit en enda dag på dagis. Det känns sådär bra med tanke på att hon fortfarande är förhållandevis ny i situationen och egentligen behöver regelbundenhet. Men samtidigt så är det föga lockande att lämna sitt barn till en förskoleavdelning med kräksjuka. Jag föredrar att tro att vi gjorde ett korrekt val.

Igår var det ny vecka och nya tag. Jag fick dra tjejerna ur sängen vid 8-tiden för att hinna iväg till dagis till 8:30. Detta skulle dock visa sig vara en tämligen onödig handling eftersom jag möttes av en förälder på parkeringen som informerade om att verkade som om det fortfarande var kräksjukevirus i omlopp. Jag fattade ett snabbt beslut att inte lämna tjejerna utan de fick helt enkelt följa med hem igen. Jag kan bara inte riskera att tjejerna blir sjuka. Det skulle vara förödande för Felice som ännu inte haft en chans att lägga på sig allt det hon förlorade (och växa ikapp det hon borde ha växt under sjukperioden) och som har ätit dåligt under en veckas tid pga sin förkylning. Det känns som om hennes möjligheter att hålla sig frisk är högst begränsade och det så finns en endaste kräksjukeviruspartikel i närheten av henne. Jag ringde till förskolan imorse och kollade läget, det är fortfarande en lös mage eller två på Felices avdelning så tjejerna är hemma idag också. Felice är helnöjd, hon frågar inte efter Masken. Amanda däremot längtar tillbaka och vill leka med sina kompisar. Igår kompenserade jag tråkigheten med att ta med tjejerna till IKEA en sväng. Det verkade som en bra idé innan vi åkte, men som så ofta annars så inser man efter en stund i varuhuset att IKEA och barn är en mindre lyckad kombo. I alla fall om man tänkt sig att få något uträttat. Jag tycker i alla fall att tjejerna skötte sig bra, vi blev inte osams, Felice satt kvar i vagnen hela tiden och Amanda tjatade inte efter att få köpa mer än en 10-15 saker. Det får väl anses som en framgång?

Idag har jag lovat att vi ska baka chokladbollar. Amanda var först bekymrad eftersom Felice inte får äta chokladbollar, men då jag förklarat att de vi gör hemma är OK för henne att äta sken Amanda upp och förvandlades till ett stort leende. Hon är omtänksam hon.