Att inte räcka till

Lördagsnatten går till historien som en av de sämre i mitt veterinärmedicinska liv. Redan tidigt på dagen ringde Sarah och berättade att lilla Electra blivit ormbiten. Jag rekommenderade dem att åka direkt till veterinär med henne eftersom ormbett är en potentiellt livshotande skada på hundar. Dessa småhundar är dessutom ofta betydligt känsligare för ormgift än större hundar. Det dröjde bara en kort stund så ringde Sarah igen och sa att Electra var riktigt dålig, snudd på medvetslös. Till slut hamnade hon på Albano och trots alla insatser som stod i veterinärernas makt blev lilla Electra bara sämre och sämre. Jag kände mig så fruktansvärt maktlös och otillräcklig där i andra änden av telefonlinjen. Jag kunde inget göra, jag kunde inte hjälpa, jag kunde bara hoppas. Men det räckte inte. Sent under kvällen fick Electra hjälp att avsluta sitt lidande och blev en liten hundängel.

 

Electra (bilden lånad från Sarahs blogg)

Tragedin med Electra var inte nog denna kväll. Jag hade nattjour på jobbet och då jag gick på mitt pass fick jag börja med att hjälpa en arbetskamrats lilla mopsvalp på 8 månader att somna in. Hon låg nedsövd på ventilator pga en mycket kraftig lunginflammation och trots heroiska insatser så stod hennes liv inte att rädda. Electra fick sällskap på himlafärden av lilla, gulliga Carmen. Nu gick det inte att hålla sig professionell längre, tårarna rann nedför mina kinder. Jag räckte inte till som veterinär den här kvällen…

Två tunga förluster, två förtvivlade vänner som förlorat sina älskade familjemedlemmar. Men det var inte slut här. För inne på IVA låg min veterinärkollega Åsas lilla Maris som skadat sig i en trafikolycka under eftermiddagen. Hon hade svåra smärtor från nacken och idag vet vi att hon har en kotfraktur i halsryggen. Maris är dock en tapper liten tjej som säkert kommer att ta sig igenom detta och snart kunna springa omkring glad och lycklig igen.