tisdag 18 maj 2010

Tänk snabbt!

Det är inte bara Meg som bestämt sig för att löpa här hemma, Hedda kom igång hon med för en dryg vecka sedan. Vi har beslutat att para även henne och har hittat en stilig hund i Småland. Eftersom Hedda haft tre kullar innan och jag har provtagit henne inför varje parning så vet jag att hon ska paras omkring dag 16-20, aldrig tidigare. Vi hade då så fint räknat ut att vi skulle stämma träff med hanhundsägarna i Arboga i helgen, lämna Hedda till dem (det skulle då vara ca dag 15-16 i löpet), låta dem ta med henne hem till Småland för parning under kommande vecka och därefter skulle pappa hämta hem henne helgen därpå. Jag har dock anat oråd under tiden vi haft Bob hemma för herrejösses vad Hedda har varit intresserad av honom. Av den anledningen tog jag med Hedda till jobbet igår för att ta ett progesteronprov på henne, mest för att övertyga mig själv om att jag var orolig i onödan och att det skulle vara alldeles optimalt att para henne som planerat vecka 21. Vid 12-tiden kom provsvaret: progesteron 34. WTF!?! Jag hade räknat med basala värden och det här visade ju att hon skulle paras NU! Hjärnan satte igång på högvarv. Inom loppet av fem minuter hade en krisplan utarbetats. Mamma var inringd som barnvakt, Sean var informerad om att vi skulle åka till Småland och hanhundsägarna var informerade om att de skulle få besök på kvällskvisten. Några timmar senare satt vi i bilen på väg till södra Småland. Återigen frågar jag mig själv varför jag alltid väljer hanhundar som bor i andra änden av Sverige.

Strax efter klockan 21 var vi framme i Urshult och fick till åtminstone en halvlyckad parning. Hedda är nu lämnad i familjen Carlbergs försorg och på lördag ska hon återlämnas i förhoppningsvis mer parat skick.

Klockan hade hunnit passera 05:00 då vi äntligen körde upp på parkeringen hemma. Vilken resa! 13 timmar tog det, närmare bestämt. Men vad gör man inte för sin uppfödning? Nu är det bara att hoppas att hon blir dräktig också, för enbart för nöjes skull så känns resan lite halvt onödig…

Nu ska jag packa ihop mig och åka till jobbet för ännu en kväll i paradiset. Jag tror att “sömnbrist” blivit mitt andra namn.

4 kommentarer:

  1. Det var ju en himla tur att du hann med att gosa med Tage innan! ;)

    SvaraRadera
  2. Ja! Grattis till världens sötaste lille gosse! Det riktigt skrek i livmodern att få hålla honom...

    SvaraRadera
  3. Oj, vilken utflykt! Då får man hålla tummarna och hoppas det blir fler små bebisar i familjen Douglas!!

    SvaraRadera
  4. Håller tummarna!!

    SvaraRadera