Av rubriken att döma skulle man ju kunna leda sig till att tro att detta inlägg ska handla om min käre sambo. Men just nu finns två engelska gentlemän i vårt hus och detta inlägg är tillägnad den andre, en fyrbent kamrat. Låt mig få presentera Bob:
Denne stilige herre lyder under det stiliga namnet GB NO SE CH NV-09 Otterbobs Ninezergh men kallas till vardags för Bob. Han är hemmahörande i England men befinner sig sedan ett drygt halvår i Sverige för att bidra med lite nya gener till den svenska Borderterrieraveln. Jag har fått äran att låna honom till min Meg och igår kväll skedde den första lyckade parningen. Nu håller vi alla tummar och tår för att det tittar fram småttingar någon gång i början av juli.
Bob är en helt fantastisk hund. Totalt cool och okomplicerad. Han har flyttat in här såväl fysiskt som psykiskt och känns redan som en i gänget. Nu ska han bara stanna ett par dagar, men vore det inte för att jag idag blivit påmind om nackdelarna med hanhundar (läs: nerpinkade trädgårdsväxter) så skulle jag kunna tänka mig att hundnappa honom för gott. Han är helt obekymrad av barnens framfart trots att han inte är van vid barn, han knatar omkring på tomten och blir svallande lycklig om man tilltalar honom, han kommer på inkallning och han har bara yppat ett enda skall sedan han kom hit igår. Att han dessutom påminner extremt mycket om vår gamle Bailey har inte gjort förälskelsen mindre.
Tack Helena, Kennel Hellas, för att vi får låna Bob! Han är en riktig pärla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar