När vi äntligen fått Felice att somna i vagnen mitt på dagen tog jag med Amanda på hennes livs första cykeltur. Hon har helt enkelt varit för kort innan för att nå ner till tramporna på sin trehjuling. Hon var överlycklig då hon fick på sig den med krokodiler prydda hjälmen och fick hoppa upp på sadeln. Sedan bar det av.
Nu visade det sig vara lättare sagt än gjort att få ordning på trampor, styrning och broms och efter en sisådär 50 meter ångrade jag bittert mitt förslag om cykeltur och ryggens dåligt tränade muskler gjorde sig starkt påminda. Men har man satt fan i båten så får man ro honom iland också.
Vi cyklade ner till lekparken nere på gatan och där fick min rygg en välbehövlig paus från denna udda sysselsättning medan Amanda skuttade runt bland de olika lekmöjligheterna.
Roligast, alla kategorier, är ändå att gunga. Amanda tröttnar aldrig på det. Så när lekstugan är införskaffad till tomten så är nästa projekt någon form av gungställning.
Till slut fick jag släpa Amanda från lekparken. Lyckligtvis kunde jag använda morfar som lockbete då han skulle komma förbi mitt på dagen. Hem fick Amanda gå och trehjulingen åka på min rygg. Kan tillägga att det gjorde mindre ont i ryggen än då Amanda cyklade… Tillsammans med morfar åkte vi sedan och åt lunch på O’Leary’s och Amanda utbrast för första gången någonsin “Vilken god mat!”. Min haka ligger kvar någonstans på O’Leary’s golv.
Tack pappa för en god lunch och ha det så trevligt i Spanien (må Eyafjallajökull hålla sig i schack en vecka framöver).
Här finns en trehjuling som fortfarande väntar på premiärturen. Jag har bara önskemålet att vi införskaffar ett sånt där handtag som finns att fästa på trehjulingar. Min rygg vill inte vara dubbelvikt mer än nödvändigt samtidigt som vi har ett par små men lite väl branta backar som Ebba säkert kommer vilja åka i...
SvaraRadera