Titta, han flyger… inte

Förra helgen var inte enbart tillägnad Douglas Hallin med familj, den innebar också lite firande av min käre morbror som nyligen uppnått den aktningsvärda åldern 59+++. Fredagskvällen fick han spendera med en lina runt kroppen högt uppe på taken på Kungsholmen eftersom hans systrar tyckte att en takvandring måste vara vad vilken jubilar som helst bör få uppleva. Per hade överlevt balansakten trots något friska vindar i Stockholmstrakten under kvällen ifråga. Lördagen var som bekant vigd åt dop med tillbehör. Under söndagens förmiddag skulle morbror få prova på skärmflygning, men alla som var i östra Svealand förra helgen vet att vädret inte var det bästa. In i det sista hoppades vi få se Per uppe i det blå, men så blev det alltså inte. Efter skärmflygningen var picknick inplanerad och eftersom picknickmaten var packad och på intet sätt skulle tillåtas gå till spillo så blev det picknick i alla fall. Jag hade lovat Amanda att vi skulle åka och träffa mormor och den damen lovar man inte sådana saker om man inte planerar att hålla sitt löfte. Sagt och gjort så packade vi in oss i bilen och åkte söderöver. Vi mötte upp picknickgänget på Tore Källberget i Södertälje där vi intog diverse smarriga saker i snålblåsten.

Efter avslutad picknick begav vi oss in i parken och tittade på djur, hoppade i höskulle, åt Södertäljekringlor och drack kaffe samt testade en nyanlagd kägelbana. Det blev en jättemysig dag trots allt och Amanda var mer än lycklig över att få klappa “Bocken Bruse” och titta på kaniner, grisar och kor.

Hon vågade klappa! Succé!

Dvärggetsbebis, förmodligen världens sötaste djur

 

Tore Källberget är lite som ett Skansen i miniatyr med den stora fördelen att det är mindre folktätt, gratis entré och hundar är välkomna. För dagen hade jag bara gammeltanten med mig och hon uppförde sig riktigt skapligt enda tills vi kom fram till grisen…

- Mmmums… gristryne. Smakar fantastiskt efter en stund i röken!

 

Dvärggetsbebisarna lekte herre på täppan och stångades med sina obefintliga horn och stegrade sig som små vilda ponnysar. Hade jag haft plats i trädgården så hade Tore Källberget varit en liten getbebis fattigare.

Efter ett par timmar i parken så avslutade vi dagen och åkte hemåt igen. Trots utebliven luftfärdsbevittnande så kändes dagen som en smärre succé. Hemma väntade Felice och Sean som valt att inte riskera att bli blöta om det skulle börja droppa från skyn. Amanda somnade som en stock på kvällen och drömde med all säkerhet om söta små getter.