“A dä?”

Unga fröken frågvis, Felice Douglas. Senaste dagarna har det mesta av hennes babbel ersatts med frågan “A dä?” dvs “Vad är det?”. Hon frågar, frågar och frågar och sedan frågar hon lite till. Jag försöker att svara på hennes frågor men det gäller att hänga med i svängarna. Ofta tar hon ett gosedjur, pekar på ögat och frågar “A dä?”, “Ett öga”. Ny pekning på ögat “A dä?”, “Ett öga”. Ny pekning på ögat “A dä?”, “Ett öga” osv. Men tionde gången har hon ändrat mål för sin pekning och pekar istället på gosedjurets mun och då gäller det att inte svara slentrianmässigt.

“A dä?” är ändå rätt charmigt om man jämför med storasyster frågvis “Varför då"?” som man kan bli skapligt trött på ibland.