Herman’s

Jag och min vän Maria alias Mackan har under ungefär tio års tid pratat om att gå ut och äta på Herman’s. Det finns ingen vettig förklaring till att vi inte kommit iväg så jag tänker inte ens försöka mig på att hitta på någon halvdum ursäkt. Tisdag i förra veckan blev det dock äntligen dax för Herman’s. Restaurangen är placerad med vidunderlig utsikt över Stockholms vatten och vi tog förstås plats på uteserveringen. Till en förhållandevis blygsam summa kan man äta sig mer än mätt på en underbar vegetarisk buffé. Vilken lyx att kunna äta ALLT på buffén utan att behöva fråga vad det innehåller. Eller åtminstone nästan. Jag är ingen anhängare av selleri och tyvärr innehåller mycket vegomat just detta. Men det är ju ett mindre problem eftersom det känns direkt på både lukt och smak, så man kan egentligen med lätthet undvika detta.

Vi satt ett par timmar och käkade, drack kaffe och pratade om allt och inget. När det började bli kö till borden gav vi upp våra platser och begav oss ut på promenad på Fjällgatan. Jag bestämde mig för att handla en italiensk glass och fick med Mackan på idén trots att hon egentligen var alldeles för mätt. Nu blev det så att Mackan fick betala för glassen för de tog inte kort och min vana trogen hade jag inga kontanter… Men riktiga kompisar handlar ju glass till varandra, så vadå… Skämdes lite, men bara lite, och njöt sedan av glassen till sista slicken.

Vi satt länge på en bänk och njöt av tillvaron. För mig var det så välbehövligt att komma hemifrån just denna kväll så jag struntade fullkomligt i att regnet så småningom gjorde sig påmint. På andra sidan vattnet kunde vi höra musiken från Allsång på Skansen. Underbara sommar.

TACK Mackan för en jättemysig kväll. Nu ska det inte dröja tio år till nästa gång. Och tack för glassen…