Välbehövligt

Det har varit en helt galen jobbhelg som vanligt. 8-16 lördag och söndag, proppfull akutmottagning, det ena sjuka djuret efter det andra. Men trevliga djurägare och glada kollegor gjorde det hela lite lättare dock. Då jag kom hem igår eftermiddag kände jag mig som ett äppelskrutt kastat i en rännsten och jag somnade i samband med att jag nattade tjejerna. Tur att man har bästa sambon som städade valphagen och utfodrade de små kräken.

Lördagskvällen spenderades hemma hos Sarah med helt galet god mat (jag åt mest som vanligt…), underbar dricka och det bästa sällskap man kan önska sig. Jag har sagt det förut och säger det igen: jag är så tacksam att jag har mina fantastiska vänner. Vet inte vad jag skulle göra utan Er. Och just i lördags var det så oerhört välbehövligt att komma hemifrån, få slappna av från valpar, sjuka barn och kaotiskt hus. Det gav en rejäl uppladdning av de urladdade batterierna i min kropp. Förutom mat och dryck hann vi förstås med en massa skitsnack och vår vana trogen blev skämten lägre och lägre vartefter kvällen led och Fanta+rosén sinade i glasen. Jag kan inte minnas när jag skrattade så mycket senast. Jag var till och med tvungen att lämna bordet en sekund för att hämta luft då jag höll på att kvävas av prästskämt och sambobyten. Kvällen blev tyvärr inte så sen som jag önskat eftersom jag skulle upp tidigt och jobba igår. Jag vandrade genom ett nattsvart Brunna och mötte inte en själ. Jag fick vänta en stund på bussen och det var lite halvläskigt att stå där ensam i mörkret. Jag drog en lättnadens suck då bussen äntligen uppenbarade sig. Väl hemma hos mamma där jag skulle övernatta var det tillbaka till verkligheten. En ledsen liten Felice sov oroligt och gjorde att det kändes som om jag bara sovit en timme då klockan ringde igår morse.

TACK Sarah för en fantastisk kväll. Tack förstås även Maria och Linda för trevligt sällskap. Som jag behövde den här kvällen. Och så ett tack till världens bästa mormor som tog hand om tjejerna hela helgen.