Fjärilshuset

Min enda lediga dag förra veckan var onsdagen den 29/12. Eftersom vi hade finbesök så var det ju bara att komma på en lämplig aktivitet att sysselsätta oss med denna dag. Med besöket på Tropical World i färskt minne så kom vi på att tjejerna säkert skulle gilla Fjärilshuset så det fick bli dagens utflyktsmål. Tyvärr fick Felice feber i samband med jul och den hade inte riktigt givit med sig, så hon fick stanna hemma med mormor och hundarna medan vi andra tittade på “aflajs”. Stackarn, som hon pratat om sina “aflajs” och så fick hon stanna hemma…

Första stoppet blev vid Koi-dammen i Vinterträdgården. Chris och Kevin är väldigt förtjusta i Koikarpar så detta var förstås mycket populärt. Amanda var helfascinerad av de stora fiskarna som Grandma Douglas till och med klappade!

 

Själv var dock Amanda noga med var hon hade sina händer, och det var långt från fiskarna det.

Sådär lite på rätt sida om glaset så gick det dock utmärkt att sträcka fram handen.

Det var ruggigt kallt ute och Vinterträdgården bjöd inte heller på någon vidare temperatur, så när vi fascinerats färdigt av de färgglada fiskarna så promenerade vi vidare.

Det fanns mindre vackra fiskar i en annan del av Fjärilshuset…

Innan vi gick in till fjärilarna tog vi ett stopp hos en grupp papegojor och en av dem var väldigt sällskaplig.

Amanda är mycket försiktig i kontakten med okända djur (med en del kända också kanske ska tilläggas, för hon är inte vidare värst förtjust i våra sköldpaddor). Ibland tycker jag att hon är lite väl sjåpig, men egentligen är det ju ganska skönt att man inte behöver oroa sig för att hon ska hamna i trubbel bland djuren.

Så blev det äntligen dax för fjärilarna. Vi hann bara ta en kort promenad bland dem innan Amanda blev våldsamt hungrig och vi fick bege oss ut till cafét för en liten paus. Föräldrarna passade förstås på att utnyttja dotterns hunger och käkade lite. Sedan åter till fjärilarna.

Det går inte att undgå att bli helt förälskad i dessa skönheter. De kan omöjligen lämna en enda människa oberörd då de fladdrar förbi ens ansikte alldeles nära och med en lätthet som förtrollar.

Urhäftigt var det också att se alla de puppor som hängde och väntade på att få släppa ut nya skönheter bland växterna (och jag mindes hur min gamla biologilärare berättade att han vid ett besök i Fjärilshuset snodde med sig en puppa hem för att sedan ha fjärilen i sin samling…).

Vi spenderade ett par timmar i Fjärilshuset, sedan hade sällskapet tröttnat och ville åka hemåt. Själv hade jag nog kunnat gå runt där hela eftermiddagen men det är ju som det är att ha med sig småbarn på dylika ställen. Amanda var dock helnöjd med besöket men pratar fortfarande om när Felice ska bli frisk och också få följa med och titta på “Butterflies”. Omtänksam syster.